När jag precis hade börjat sjunde klass bröt några niondeklassare upp mitt skåp.

Jag borde kanske skylla sej själv; Jag hade färgat håret rött, nitarmband och lite, lite kajal. Inte tillräckligt mycket för att nån ska se. Men med det tunna strecket längs med fransroten kände jag mej lite, lite mer som min stora idol; Madonna.

När skåpet bryts upp hittar de kajalpennan. Och ett klistermärke med Madonna. Från att ha tryckt längs med väggarna och ibland blivit lämnad i fred så länge jag inte syntes, började en häxjakt på bögen. Och jag var livrädd för att gå till skolan.

Det är samma barn som vaknar upp idag. Istället för att städa ur mitt uppbrutna skåp, börjar jag dagen med att radera några kommentarer, efter inlägget om dragqueens igår.

12

 

Jag trycker inte längre längs några väggar, för jag är inte längre rädd. Och jag har gett mej in i leken, det är jag mycket medveten om. Och jag tycker jag tål den ganska bra.

Men känslan av att vara måltavla för andras hat är ändå jäkligt fuckig. Har folk verkligen inget bättre för sej. På riktigt.

rickard-söderberg-4-år-604x610

 

Jag tittar på mej själv som barn och ser hur ömtålig jag är. Jag överlevde.

8

 

Sen tittar jag på dagens ungdomar som är lika ömtåliga, men som kanske inte har samma supportsystem. Och då blir jag så fruktansvärt förbannad. För orden har blivit grövre och bakom digital anonymitet är det enkelt att blotta sina mörkaste sidor mot ungdomar som vill uttrycka sej som de vill, leka i samförstånd och kramas i kärlek…

1-610x162

 

Tack o lov har jag universums mest underbara familj, som alltid till 100%procent inte bara accepterat vem jag är och vad jag vill göra – utan också helhjärtat stöttat mej dygnet runt från den dagen jag föddes.

Dessvärre är inte alla vuxna lika kloka som de är. Och jag har svurit vid allt heligt att så länge jag orkar stå upp för varje kid som inte får lov att uttrycka sej som den vill, och varje ungdom som inte får krama vem den vill.

9

 

Det finns nämligen en liten del av mänskligheten där rötan vuxit sig så djup att den svämmar över i mejl, kommentarer, tweets, SMS, tillrop… och knytnävar. De är kanske inte så jäkla många, men de är obeskrivligt annoying. Väl skyddade bakom politiska program och heliga böcker sprida de ett irrationellt hat under parollen; objektiv sanning i vilken vi måste döma andra. För så har vår Gud/Profet/Führer/Patriark/sekt- eller partiledare sagt. Hat som får barn att inte vilja gå till skolan för att de är rädda. Som får ungdomar att ta livet av sej.

Kvar står vuxenmobbarna i sin skenhelighet och rättfärdigar sina äckliga handlingar.

14

 

Varje vuxen som inte bidrar till att minska dessa trakasserier är en del av problemet. Varje vuxen som inte aktivt ryter ifrån när sömniga synagogor, gammalmodiga frikyrkor, styvnackade östliga ortodoxa kyrkor, fundamentalistiska moskéer eller politiskt extrema partier sprider homofob dynga.

23

 

Vi måste hjälpas åt att påminna dessa belackare om att det finns ett annat sätt att göra det på. Miljoner och åter miljoner troende har redan omfamnat kärleken och sett att deras respektive Gud faktiskt tycker det är bra med lite mer kärlek på jorden. Inte mindre. Som har förstått att kramar är bättre än slag.

15

 

Men många bokstavstroende är hårt hjärntvättade, och kommer rapa ett mantra om att det är i kärlek som de talar om för oss att vi är vidriga. De kommer säga att de inte hatar ”dej”, bara ”dina handlingar” av den enkla anledningen att de själva inte tar ansvar för sina handlingar. Då är de enkelt att separera de två.

Men för en ung kille känner den där pirrande åtrån i magen när han pussar en annan kille för första gången i livet, så är det faktiskt ingen skillnad. De ÄR sin känsla.

11-610x110

 

Jag kan inte tänka mej något fulare än att förminska människors rätt att älska. Sig själva. Eller nån annan. Inget är mer ondskefullt än att försöka få människor att kramas mindre. Att älska med varandra mindre. Inget.

33

 

Ingen kid ska nånsin behöva trycka längs med några väggar, bara för att vuxna är idioter. Så nu får ni fan tagga ner o skärpa er. Inte bara för att jag är sjukt trött på att behöva börja varje dag med att deleta tweets och kommentarer. Utan för att ni tar livet av ungdomar!

Hur kan ni inte fatta hur det känns i en ung människas kropp varje gång ni säger att hen är onaturligt, oönskad eller orättfärdig? Hur?

41

 

Det finns mängder med människor i världen som lyder under ett förtryck som är oändligt mycket större än det vi har här i Sverige – och där har vi ett enormt ansvar i att dela med oss av vårt gemensamma överflöd; öppna våra plånböcker så mycket vi kan, våra hjärtan så mycket vi orkar och våra gränser så mycket det går.

Ingen ska behöva gråta sej till sömns för att vuxna är hjärt- och tanklösa; besatta av sina ogudaktiga fördomar.

5

 

Alla som inte tillåter era kyrkor, moskéer, synagogor och partilokaler ha öppna fönster och öppna hjärtan, kan väl va snälla att krypa tillbaka till dessa mörka hålor, så slipper iallfall vi andra höra era satansverser.

21

 

Sluta smutsa ner alla underbara troendes rykte genom att bete er som skit. Sluta pissa på Gud och Demokrati genom att vara dess värsta representanter. Try something new. Prova att älska. Prova att älska med någon. Det finns en underbar värld där att upptäcka.

7

 

Sorry. Men jag är förbannad nu. Det är inte varje dag man orkar låta allt rinna av en. Ibland pallar man inte ta mer skit, och då tycker jag ändå att jag är ganska hårdhudad.

Tack o lov står jag inte ensam. Det finns mängder av människor där ute som slåss för kärleken. Jag älskar er. Varenda en av er. Så tyck inte synd om mej. Detta är inte martyrinlägg, och det är inte synd om mej. Jag får så mycket kärlek från så många olika ställen och ser mej själv som en av de lyckligast lottade människorna i världen.

3-610x185

 

Vill ni göra något så skriv istället ett ord till den unga personen som är utsatt för mobbing i plugg eller på jobb. Likea den som lägger ut ett kärleksbudskap och visa att ni finns för de som är utsatta för hedersrelaterat förtryck.

Krossa fördomar genom att sprida kunskap där den saknas. Ifrågasätt vänligt de som upprätthåller den gamla, heteronormativa patriarkala normen, vare sig det är på ditt jobb, din familj, din community eller din församling.

Länka något smart eller skicka ett mess till den där som du kanske själv inte var helt snäll mot i plugget. Ge 20 spänn till en bra organisation som ex Friends eller RFSL, eller hissa en regnbågsflagga på din wall.

Anything. Men var med och gör skillnad.

Ryt sedan ifrån till den som fortsätter sprida intolerans och stör de grupper som försöker mobilisera hat så att de aldrig kan växa sig starka. Reagera när mörkret sipprar ut på tvivelaktiga debattforum, från troll på twitter och från obetänksamma ”vänner” på Facebook

Det är så vi förändrar världen. Tillsammans. Nu.

rickard-sover-573x610

 

Lika trygg som jag sov hemma när jag var barn, ska varje barn. Och det är upp till oss vuxna.

26

 

Jag säger bara; håll käften själv!

Tack.

Inlägget är hämtat från gamla bloggen. Innan flytten hade det ca 6k likes och 150 kommentarer.

Jag älskar sociala medier. Men just nu finns där inte särskilt mycket kärlek där.

Tonen är så uppskruvad att missförstånd väljs framför samförstånd. Otal framför samtal. Och samlade knytnävsslag framför samlag; För det är inte många man vill ligga med på sociala medier just nu. Ens intellektuellt.

Försöker man sej på en gnutta humor blir man kölhalad på direkten.

Och jag gillar inte den jag blir när jag är i den miljön, för jag älskar mitt digitala vardagsrum… Men det har blivit ett skyttegravskrig, och det finns inte mycket att älska med det.

Swiss soldiers fire from trench during WWI

 

Skyttegravskrig uppstod i mitten av 1800-talet när stora framsteg gjordes inom vapentekniken, men inte inom rörlighet och kommunikation. Och där är vi nu. Alla har sina vapen. Alla vill kriga. Men ingen vill röra på sej. Och ingen vill kommunicera.

Polemiken mellan höger och vänster i sociala medier får första världskriget att framstå som födelsedagskalaset när jag fyllde 8; Några bråkade lite, men sen fick vi godispåse och så var allt bra.

Kännetecknande för skyttegravskrig är att det ofta är många förlorade soldater, och jag känner att jag håller på att bli en av dem. För jag drar mej allt mer för att gå in i polemik för att bevara politisk prestige.

Helt ärligt skiter jag fullständigt i vem som sa. Vem som bjöd vem på mazariner. Eller vems jäkla händer som sträcktes vart.

Och detta kanske kommer som en chock i riksdagskorridorerna, men att på Jarl Kulleskt manér deklamera ordet ansvar är inte synonymt med att ta detsamma. Ansvar handlar nämligen om att röra på sej. Och att kommunicera. I ödmjuk dialog, inte högljudd monolog.

Jag hör redan er uttjatade argumentation om hur ni vill, men ingen annan vill. Bla bla bla.

Men vet ni vad; Jag pallar inte vara en del av ett högervänstrande blame-game i gammeltestamentliga proportioner. Det är den enkla utvägen. Det kräver inget mod. Ingen ödmjukhet. Ingen eftertanke. Bara ilska.

sandlada

 

Ni måste fasen lägga av. Nu måste sluta bete er som vuxna och istället vara mer som ett barn i sandlådan; Villiga att dela med er av er spann och spade. Villiga att leka. Och villiga att se en vän i den som sitter bredvid. Annars kommer ni aldrig kunna stå upp emot mobbarna utanför sandlådan.

Och detsamma gäller alla lärljungar på Sociala Medier.

Då var då. Nu är nu.

Nu ser världen helt annorlunda ut än bara för några veckor sedan. Och om vi inte bryter oss loss från det blockpolitiska vi-och-dom-tänket; kommer vi otåligt snubbla omkring i vår osynkade dans på samma ställe där vi står nu, också efter nästa val.

Samtidigt som samma krafter som vi vill kväsa, ledigt marscherar förbi oss i sina stålhättade kängor, fiffigt förklädda i riksdagsgalosher.

Det enda jag bryr mej om är att vi ska börja tala om vilken värld vi vill ha, och sedan börja leva den. Här och nu.

social-media-war

 

Jag förstår om det låter helt absurt i vissas öron. Men om vi vill bygga en värld som bygger på generositet, tolerans och kärlek måste vi låta våra ord och handlingar genomsyras av… ja just det; generositet, tolerans och kärlek.

Gör vi inte det, är vi inte en gnutta bättre än extremisterna. De lever på vårt hat, och ju mer vi matar dem med det, desto starkare kommer de bli.

Vi kan inte rikta alla strålkastare på det vi ogillar, för troll må trivas on the dark side. Men de dör inte av strålarna. De älskar att frottera sej i det rampljuset.

Sätter vi istället generöst ljuset på varandra kommer vi tillsammans växa till en kraftfull skog, och den bruna förnan inunder lämnas livssvag och sur.

Men det kräver att vi lever i en politisk symbios, som bara fungerar om vi själva bidrar till dess livsduglighet. Oavsett om vi är minister, lokalpolitiker eller bara engagerad twittrare. Inte raserar den genom att ständigt injicera retoriskt gift. Med hat. Med samma hat, som vi ju vill ha bort.

Istället för att lockas till ställningskrig där alla skriker så högt att ingen hörs, måste vi vända andra kinden till och lägga krutet på att bygga. Inte vedergälla. Trots att det är långt mer utmanande, och kräver av oss att vi är den större. Och har det större hjärtat.

Ty riket är vårt. Och makten. Och härligheten. I evigheten.

Om vi vill. Och är beredda att offra lite ego på framtidens altare.

Amen.

Nu ska jag läsa mitt eget blogginlägg, ta lärdom av det och göra allt jag kan för att de närmsta månadernas valrörelse ska fyllas av generositet, tolerans och kärlek.

Kära Mattias Karlsson; Du känner dej tydligen ”som en operasångare som tvingas sjunga Eddie Meduza-covers”. Jag förstår att du mår dåligt. Men låt mej sjunga lite för dej, så ska du se att du snart kommer på bättre tankar.

Operan är en konstform som de senaste 500 åren har utvecklats genom att gränser rivits ned och människor från olika delar av världen har mötts för att inspirerat varandra. En smältdegel av kulturella alkemister som genom sitt konstnärliga guld utvecklar mänskligheten.

foreställning-5

 

När du beskriver sej själv som en operasångare, så blir det en generande påminnelse om den obildning och historielöshet som blivit kännetecknet för Sverigedemokraternas politik.

Låt oss råda bot på lite av detta genom att sjunga Mozart;Österrikaren som hade urpremiär på sin italienska opera Don Giovanni i Tjeckiens huvudstad Prag efter att ha inspirerats av resor till Frankrike, Nederländerna och England. Och operan handlar om kärlek.

Det du håller på med Mattias har inget med opera att göra. För i SDs politik finns inte dessa fruktgivande möten. Det finns ingen musik att sjunga till. Och där finns ingen kärlek.

foreställning

 

Jag är operasångare. Jag har utbildat mej sedan målbrottet fick mej att sluta i flickkören. Jag har rest över en skock gränser och sjungit på ett halvdussin språk under över ett halvannat decennium. Du har ställt ultimatum på en regering att stänga dessa gränser och cencuera dessa språk. Det är ett requiem för människor som drivits på flykt, riskerar att dödas för att de älskar, eller vill sjunga i en kör för flickor fastän de är pojkar. Din melodi är inte en operacantilera, för du är inte operasångare.

Du är inte ens coversångare. Du är neofachist.

Ett operahus är en värld i miniatyr. Jag har varit med i produktioner där vi talar 5 olika språk, har lika många religioner och närmare tjoget nationaliteter. Och inget är mer kreativt än dessa möten mellan människor från världens alla hörn. Oavsett om världen är ett operahus eller ett land.

Hade operakonsten stängt dörren för den som har fel ursprung, fel sexualitet eller fel kön hade operan gått under tillsammans med Orfeo, i Mantua 1607. Det är skillnaden mellan min konst, och din konstiga politik.

klanning

 

Å andra sidan är det kanske bra att du iklär sej rollen som operasångare, Mattias. För om din politik går igenom så kommer du göra det svårt för dej själv att verka, och din höjda röst skulle sluta skära i våra öron. Opera är nämligen bara en av de kulturformer som ni Sverigedemokrater i år efter år har raljerat över och förnedrat i era kulturpolitiska förslag.

lear-2-l

 

I förra mandatperiodens budget ville SD skära ner anslagen för det operahus som jag ska sjunga på ikväll, med 80%. När jag sjöng för asylsökande där kastade extremister ägg, sten o bajs på mej. Jag svarade genom att sjunga för gömda flyktingbarn, och ni svarade i er tur genom att kalla min konstform för ”flum”.

rosenkavaljeren

 

En minst sagt haltande duett, där ni i codan föreslog en statlig censur. Jag har förstått att det är lite si och så med slutledningsförmågan, men nåt av det första som då skulle diminueras i ett morendo, det är dinCarmina Buranska svanesång, Mattias.

Det finns en folkrörelse som sjunger starkare än alla troll i världen, och det är den för tolerans och kärlek. Vi sjunger gratis, men väljer inte dina ord; skitgig. Vi är stolta. Och i den kören ingår samtliga etablerade partier. Ni får gärna sjunga tillsammans med oss, men inte med de smutsiga notblad ni har nu, Den typen av falsksång passar nämligen inte i en kör som sjunger med kärlek. Då får ni allt lära er några nya partitur.

Och du. It ain’t over until the fat tenor sings!

rosta

 

ps. Jag har sjungit Eddie Medusa också, och det var en formidabel succé. Så nästa gång du vill låtsas spela bildad, be någon researcha dina metaforer. Ds.

Foto:  Malmö Opera, Oper Leipzig, Toronto Opera & Wemland Opera.

Inlägget är flyttat från den gamla bloggen, och innan flytten hade det 4,2 k likes på Facebook.

 

Jag har sagt det förr. Och jag kommer säga det igen.

Och jag vet att jag inte alltid orkar eller lyckas hålla mej till det. Men det gör det inte mindre sant.

Har man inget att säga ska man inte säga det. Då är det bättre att vara tyst.

Och när man väl talar, då måste man kunna stå för något. Gör man inte det, så faller man för allt.

Och ju fler som lyssnar, desto tydligare och starkare måste man tala.

Det är mitt credo. Min religion. Min fullständiga övertygelse. Jag vet inte vad som skulle kunna få mej att rucka på denna livsprincip. Sannolikt inget.

Plattformen

Jag är otroligt välsignad att ha en plattform från vilken jag kan tala, och där det ibland är ganska många som lyssnar. Det är inte bara en möjlighet för mej att använda. Inte bara ett förtroende att förvalta.

Det är min förbannade skyldighet att utnyttja för att försöka göra den här lilla, lilla planeten i universums ytterkant till en lite mer uthärdlig plats. En plats där vi ser varandra, tar hand om varandra och vågar älska varandra. Till en lite färgrikare plats.

Idag öppnades Sveriges Riskdag för första gången i mordern tid av en person med djupa rötter i nationalsocialism och nazism. Sveriges andre vice talman Björn Söder höll i klubban i vår högsta beslutande församling; i demokratins hjärta.

riksdagen-soder

 

När jag ser bilden från Riksdagen idag slår mitt hjärta så hårt. Av raseri. Av vilja att förändra. Det brinner inom mej. När normaliseringen av främlingsfientlighet, homofobi och människoförakt gått så långt, låter det sig inte göras att att inte göra något.

Och samma principer gäller; Ju större plattform, desto starkare måste man stå.

Priset

Jag är inte bortskämd med priser. Jag har fått några, och jag blir alltid lika överrumplad och generad av denna typ av hyllningar. Men jag dristar mej också till att bli lite stolt när det väl händer. Må Jante förlåta mej.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar ut både Frihetspennan och Frihetstonen; priser till publicister och musiker som verkat i Segerstedts anda.

Torgny Segerstedt var en av de skarpaste och tydligaste kritikerna av Nazismen, mitt under brinnande krig. Han vågade trotsa motståndet och faran och använde sin plattform för att tala om farorna, och om vad vi behöver göra för att förändra världen till en mer tolerant plats. Vilken inspirationskälla.

På monumentet över honom på Vasaplatsen i Göteborg står texter från en text han skrev under kriget:

De fria fåglarna plöja sin väg genom rymden.
Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål.
Stor sak i det. De dö fria.
De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ‘galningarna’.
I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras.
Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser

Läs det en gång till, för det är viktiga ord.

Den som inte tar några risker,

förlorar alla chanser.

Priser från hans minne har tidigare tilldelats bl.a. Astrid Lindgren, Tidskriften Expo och Music Against Violence.

Det är med oerhörd ödmjukhet jag på torsdag tar emot priset Frihetstonen.

astrid-lindgren

 

Med Frihetstonen fäster Stiftelsen Torgny Segerstedts Minneuppmärksamheten på musikens stora betydelse när det gäller att försvara de demokratiska fri- och rättigheterna. Alla vi som genom musik fått en plattform att arbeta ifrån. Alla. Utan undantag.

Och inte ens min blygsamhet kan stoppa mej från att dela deras motivering, ty det är poesi i mina öron.

Rickard Söderberg skapar med sin röst konst på högsta nivå, men han använder också sin starka stämma för att stå upp mot orättvisor och kämpa för allas rätt att höras och synas i samhället oavsett politisk, religiös eller etnisk bakgrund, kön och sexuell läggning.

Rickard Söderbergs röst ger ett färgrikare Sverige.

Ett färgrikare Sverige. Det är där håret på mina armar reser sej. För det är mitt mål. Det är mitt värv. Och när det blir erkänt på detta sätt gör det all möda värt. All.

Ett färgrikare Sverige. Har ni hört något vackrare.

torgny-segerstedt

 

Utdelningen sker i Göteborg i Universitetets Aula på torsdag kl 18. Jag kommer både tala och sjunga när jag tar emot priset, och jag kommer göra det med min klaraste och starkaste stämma; den som fördömer och i kärlek vill kväsa allt det som andra världskriget stod för… och de ringar på krigsvattnet vi dag ser. De ringar av byggda murar, nationalistisk egoism och vidrigt människoförakt som dväljs i vår närhet.

Må min sång vara en droppe som förgör de smutsiga ringar vi upplever i Sveriges Riksdag. Idag.

Och må alla som har en röst gå i Segerstedts anda och tala. Högt. Och tydligt. Och villkorslöst, för en mer kärleksfull och tolerant värld.

Jag tackar redan nu Stifetelsen Torgny Segerstedts Minne för förtroendet, och jag lovar att förvalta hans orädda arv och arbete för frihet så gott jag överhuvudtaget kan.

Allt för att göra Sverige lite färgrikare.

Valet är inte över. Det har just börjat.

Jag förstår att många av er är trötta efter valrörelsen. Och trötta på politik. Men vill vi förändra samhället är det först nu vi kan börja. Nu när vi vet hur illa ställt det egentligen är.

Valnatten var den obarmhärtiga diagnosen, och nu måste vi börja läkandet. Jag erkänner att jag grät några tårar då vid 11-snåret; Då när jag såg hur Sverigedemokraternas festande började bli lite för bekvämt runt 13%-strecket.

Och jag vet att många delade min sorg över något som känns förlorat. En slags oskuld. Ett hopp om en annan framtid, som plötsligt tedde sej lite längre bort. Ett mörkbrunt tja-la-la-la-laaa; En mur av rädsla, missunsamhet och intolerans illa dolt bakom en tunn fernissa av en påhittad konstruktion av ansvarstagande.

Men egentligen är jag inte förvånad. Ingen kan vara det. Valet avspeglar temperaturen i vårt samhälle, och när människor inte längre behöver stå för vad de tycker utan kan dölja det bakom valbåsens mörkgröna typ; då är detta vår verklighet: En värld där vi räknar mänskligheten i vi och dom. Dömer efter födelseland, Gud eller hudfärg. Hatar den som älskar. Oavsett vad vi gör eller säger.

Så. Nu börjar valet. Valet om vilket samhälle vi vill leva i. Vilken värld vi vill ha. En som bygger på tolerans, kärlek, generositet och samförstånd. Eller en som bygger på motsatsen.

Frågan är binär.

Och vi måste göra det här tillsammans. Tillsammans med varandra. Också de som röstat på SD; den gemene SDröstaren är nämligen inte ondskan personifierad. Den är en människa som du och jag, och vi ska inte falla i samma mörka hål som de. Tvärtom.

SDväljaren må vara förvirrad, rädd, ogin eller full av fördomar. Och den må vara obildad, historielös, kulturblind eller rata det intellektuella resonemanget.

Den är alltså en människa. Som du och jag. Som vi. Den är inte en förlorad själ. Den går att rädda. Om vi talar med dem. Om vi visar dem ljuset.

Lika lite som ett mörker kan lysa upp ett mörkt rum, kan hat förta annat hat. Det kan bara kärlek.

Jag vet. Mitt blod kokar också när jag läser om allt vad deras politiker ställer till med och uttalar sej om. Men då måste jag ta ett djupt andetag för att inte falla åt samma hatspridning som dem. Den typen av hämndcirklar tenderar nämligen att eskalera hatet – inte eliminera det.

Vi har bara den här lilla, ömtåliga planeten att leva på. Och våra liv är inte längre än ett andetag. Det enda bestående vi har är kärlek. Och de enda vi har är varandra.

voyager

 

Många i min feed på FB väljer att låta människor blockera sig själva om de röstat på FB. Det är inte bara verkningslöst (då de flesta ju inte kommer erkänna det). Det är också kontraproduktivt, då det ger näring åt den polarisering som låtit SD växa sej starka.

Jag förstår att det är skönt att slippa se de värsta SDinläggen i sitt flöde. Men jag tror vi måste lyfta oss över den egots tillfredsställelse, och istället hjälpa varandra orka bemöta. Vildvittrornas logik om att det vi inte ser, det finns inte; den finns inte.

Istället behöver vi kommunicera; Inspirera till upplysande, och informera om uppbyggande. Vi behöver visa att det inte finns vi och dom. Det finns bara vi.

Vi behöver säga:

Hej min vän. Wazup? kan inte du berätta för mej hur du mår; varför du tänker som du gör. Så ska jag lyssna. Så ska jag berätta för dej varför jag tänker som jag gör, så kanske du kan tänka dej lyssna.

För det är det vi behöver göra; få dem att lyssna bortom sina förutattade bruna meningar.

Vi behöver krama liv i Sverigedemokraterna tills de börjar andas igen. Vi behöver dränka dem i så mycket kärlek, inspiration och glädje att de aldrig nånsin mer kommer överväga att missnöjesrösta på SD; Att de aldrig nånsin mer kommer vilja rösta på ett parti som murar murar, gagnar gränser, trampar tiggare, härbärgerar homofober eller utraderar utlandsfödda.

Vi behöver låta dem uppleva känslan av givande och generositet. Behöver låta dem lära känna människor som inte är som dem. Som inte ser ut som dem. Inte älskar som dem. Inte har samma Gudar som dem. Kanske inte ens talar samma språk som dem. Öppna deras ögon för mänsklighet.

Vi behöver tala om de verkliga värdena, istället för att lägga vår kraft på ännu ett blame-game. Vi kan bara förändra ett oacceptabelt läge, om vi först accepterar utgångsläget.

Den enkla logiken är; Vill vi rädda en flykting måste vi först rädda en Sverigedemokrat.

kramas

 

Men vi gör det inte genom att hata deras värld. Vi gör det genom att välkomna dem till en annan värld. En värld som vi älskar. En värld som vi bygger upp genom våra tankar, ord och handlingar. Det samhälle där vi lever den förändring vi vill se.

På torsdag kväll dyker jag upp i SVTdebatt, under något som jag bara kan anta kommer bli en sedvanligt hysterisk o härlig kväll. Vet inte om jag får nån syl i vädret, men om, så är detta mitt budskap. Att inte bygga murar mellan oss och de som vill bygga murar. Utan att kramas istället, för den som kramas och älskas, kramar och älskar, kommer aldrig nånsin mer att rösta på SD.

För kärlek och SD är inte förenligt med vartannat. Den frågan är också binär. Låt oss hjälpa värden att välja det första.

Var den förändring vi vill se i världen.

Inlägget är hämtat från den gamla bloggen. Innan flytten hade det ca 1,3k likes på FB.

Hej Jimmie!

Det finns massa saker jag inte förstår. Som hur man räknar divison med liggande stolen. Eller hur min cover på Operan kan hoppa upp i spagat.

Då är det skönt när någon kommer och hjälper mej förstå; som förklarar för mej att det bara är ett räkneexempel, och såna har ni i SD lärt mej att man inte behöver svara på. Man kan bara konstatera att det är ett räkneexempel. Om och om igen. Och sen gå vidare. Skönt.

Och min cover på operan talar om för mej att alla är olika. Och det är inte bara ok. Det är perfekt.

Så du behöver inte skämmas för de där sakerna du inte riktigt förstår. Det är helt ok.

Och jag vill hjälpa dej förstå Jimmie.

Maten

Du vet när du glömt käka frukost o sen suttit i plenum jättejättelänge o alla bara gaggar om helt ointressanta saker som inte har nåt med invandrare att göra. Magen kurrar och det över en timme kvar till lunch. Inte ens en gammal chokladbit hittar du i väskan.

Tänk dej sen att det inte är en timme till du får lunch. Du får den inte på eftermiddagen. Inte när du kommer hem på kvällen. Inte dagen, veckan eller ens året efter. Du får den aldrig.

Tänk dej den hungern. Förstår du att den som aldrig är längre än en rikskupong ifrån en lunch behöver hjälpa de som aldrig har sett en lunch?

Förstår du det? För du agerar nämligen lite som om du inte gör det.

Men jag vill hjälpa dej förstå hur det kan kännas:

jimmie-12b

 

Lägret

Du vet när man campar på sommaren. Lång kö till den snubbiga toaletten, halvrå mat på triangaköket och mobilen håller på att ladda ur.

Tänk dej sen att det inte finna nån toalett, utan du får bajsa på gatan. Du har inget triangakök (men det gör inget, för du har ändå ingen mat). Och det gör inget att din mobil är urladdad, för hela din familj är dödade i krig.

Jag vet att du har hälsat på ett flyktingläger i Jordanien en gång, och det kanske räknas som att du jobbat där. Lite som att Kristina Winberg ”jobbat” för SIDA i Moçambique eftersom hennes kusin gjort det, och Kristina hälsade på henne en gång.

Men jag tror vi måste respektera att andra förstår hur det där fungerar bättre än både du och jag. Till exempel FN.

Och nu har ju FN varit väldans tydlig med att de inte vill att SD ska använda dem som förkläde för din politik. Helt enkelt för att de inte håller med dej.

De anser att UNHCR förvisso behöver massa mer pengar, men att det aldrig kan ställas mot flyktingmottagande.

Förstår du det? För du agerar nämligen lite som om du inte gör det.

Men jag vill hjälpa dej förstå hur det kan kännas:

jimmie-16

 

Vädret

Du vet hur det regnat här i Skåne i helgen. Totalt kaos. Tycker vi. Och i vårt hus har källaren regnat in och alla mina CDskivor och klaverutdrag är helt förstörda.

Tänk dej sen att det som finns på skivorna och i noterna inte betyder något, för du har aldrig någonsin varit på en teater. Du har aldrig hört ett instrument. Aldrig hört musik. Och kanske inte ens har någon som vill sjunga en godnattvisa för dej.

När vi hade genrep på Doktor Zjivago på Malmö Opera var salongen fylld av specialinbjudna asylsökanden. De hade aldrig varit på en stor musikal. Hur skulle de ha kunnat. De har ju inte ens ett land som de kan kalla sitt eget; än mindre en bostad.

När vi gav dem vårt genrep så var glädjen så total. Bland dem. Och bland oss. För att ge av det överflöd man själv har, för att beröra och hjälpa en annan människa, det är det vackraste som finns.

Du borde prova det nångång. Och du borde uppmuntra andra människor att uppleva glädjen i att dela vårt välstånd, som vi ju byggt upp till stora delar på att tredje världen slavar.

Så att vi kan handla billigt.

Och att de förstör sin miljö, så att vi kan ha våra fina backyards intakta.

Förstår du det? För du agerar nämligen lite som om du inte gör det.

Men jag vill hjälpa dej förstå hur det kan kännas:

jimmie-14

 

Bostaden

Du vet när man är iväg på resa och bor på hotell natt efter natt. Hotelldöden. En stel fåtölj. Halvdan utsikt. En ollad TVremote och en säng som man inte vill veta vad folk gjort i. Och man vill bara hem. Hem till sin egen lägenhet, med sina egna ostädade garderober, smuliga golv och oputsade fönster.

Tänk dej sen känslan att inte kunna komma hem efter en lång resa, ta av sej sina svettiga skor och bara slänger sej i soffan. För man har ingen soffa. Man har inget hem. Och man kanske inte ens har ett par skor.

Det är nämligen så att den som lever på gatan inte är en slug Reviärans Guldgosse som tjänar storkovan till hemliga ligor.

Den som lever på gatan, lever knappt alls.

Förstår du det? För du agerar nämligen lite som om du inte gör det.

Men jag vill hjälpa dej förstå hur det kan kännas:

Bulgarisk tiggare på Narinken. 25.03.2014 / Tor Wennström

 

Förälskelsen

Du vet när man sitter i kostym på nån stel tillställning. Jag höll på att säga när du sitter på Nobelfesten, men sen kom jag på att de inte bjuder in rasistiska partier. Men du förstår ändå vad jag menar.

Så sitter man där, o så börjar det klia på ryggen. Man river sej mot stolsryggen, men den mjuka kostymen gör bara att det kliar ännu mer. Och man vill bara att ens partner ska komma och klia loss sådär skönt o rivigt som man brukar göra när man ligger i sängen tillsammans.

Tänk dej sen att den personen inte kliar, utan tar fram ett stenhårt rep. Och börjar piska. Piska stenhårda rapp tills ryggen blöder. Tills du förlorar känsel i både ben och armar. Och slutar inte fastän du skriker av smärta.

Den slutar kanske inte ens förrän du är död.

Och allt personen som piskas gjort fel är att ha haft en partner som kliar på ryggen.

I många länder är detta verklighet, och dessa personer är ofta unga. Och rädda. Och vill vi ha en värld med mer kärlek, så måste vi hjälpa dem kunna sprida denna kärlek. Vi måste hjälpa dem våga vara förälskade. Och då kan vi inte stänga våra gränser och bygga murar.

Förstår du det? För du agerar nämligen lite som om du inte gör det.

Men jag vill hjälpa dej förstå hur det kan kännas:

jimmie-10

 

Detta jag skriver är inga konstigheter. Det är självklarheter för de flesta av oss. Men om du inte förstår dem så kanske du ska överväga att inte sitta i Sveriges högsta beslutande församling. Där vill vi nämligen ha människor som agerar i kärlek och agerar för tolerans.

Människor som förstår att vi lever på ett och samma lilla jordklot, och som förstår hur vi inte är en isolerad del av världen.

Idag är det 75 år sedan andra världskriget startades av ett systerparti(?) till dej, och detta krig fick ett antal konsekvenser för stora grupper av människor. Dessa konsekvenser lever de fortfarande med idag, och vi måste verka mot dessa konsekvenser. Inte för dem.

Och detta inte är en tävling i öppnade hjärtan. Det är rent jävla hyfs för var och en som förstår sin historia.

Förstår du den? För du agerar nämligen lite som om du inte gör det.

Detta inlägg är hämtat från min gamla blogg. Innan flytten hade det ca 3k likes på Facebook.

Jag är nästan aldrig är rädd på demonstrationer. Men idag var jag det.

Jag har demonstrerat mot det vidriga Svenskarnas Parti oSverigedemokraterna fler gånger än jag kan räkna. Och jag har varit på, o jobbat för, det mesta som #KämpaMalmö o Skåne Mot Rasism oMusiker Mot Rasism gör.

Det finns få frågor som jag brinner starkare för.

demo-visby

 

Jag är livrädd för Mengeleinspirerade, neonazistisk och främlingsfientlig ideologi.

Men jag är också rädd för flaskor som far genom luften. Och jag är rädd för stasade poliser.

Jag tar ett djupt andetag o tänker på hur vi sprider mest kärlek i världen, och når den stabilaste och mest långvariga förändringen; Genom att tänka som Gandhi, King och Mandela gjorde efter att de känt på motsatsen – eller genom att puckla på varandra.

För dessa två ideologier är inte förenliga. Vi behöver välja en. Och jag har valt för länge sen.

gandhi

 

Nazistinfluerade och främlingsfientliga partier måste bemötas. Alltid. De är inte välkomna på våra gator. De är inte välkomna någonstans i min värld, för de står för den värsta form av våld.

Så jag förstår ilskan o frustrationen hos de som demonstrerar. Jag är med er. Och jag är där och demonstrerar sida vid sida med er.

Men jag tar inte till våld mot någon person. Faktiskt inte ens nassarna som försöker fiska rasiströster i valet om nån vecka.

Jag hade mer än gärna sett att Svenskarnas Parti inte fått demonstrationstillstånd. Jag hade gärna sett dem tystade för all framtid.

Men det är beslut som måste tas på en helt annan nivå, och inget som personerna som arbetar som poliser på plats kan hållas personligt ansvariga för.

Stämningen

I en extremsituation, som den på Limhamn idag, så händer allting så oerhört fort, att bara den som varit där kan förstå hur galet det är…

Det slängs bomber, sprängs fyrverkerier o ryker från bengaliska eldar. Det är ett oväsen utan dess like. Några spottar på polisen. Mängder av människor är maskerade (vilket vi demokratiskt har beslutat är olagligt under dagens omständigheter) och många väljer att inte respektera våra gemensamt beslutade ordningslagar, och drar sej inte för att slå på vare sig bilar, poliser eller hästar.

Och flera poliser är säkert inställda på att bråka. De blir förbannade, adrenalinet rinner till o de tar i långt mer än de har befogenhet att göra när de vrider om motståndets arm med lite för starka nypor. Och de kanske också är rädda, eller vill skydda sina kamrater o kollegor. Alla vi som är där är människor.

Och då blir det dessvärre som det blev idag. Det blir våldsamt. För våldsamt Från alla håll. Och jag blir förtvivlad, för fokus hamnar helt fel – det är kontraproduktivt, i relation till våra gemensamma mål: en värld av tolerans och mångfald.

Det finns flera vägar dit, och jag väljer att inte ta den våldsamma vägen. Jag försöker alltid välja lite mer Satyagraha och lite mindre ilska. När jag orkar, vill säga. För jag medger att det ofta kräver lite mer styrka.

Limhamn

 

Let’s quit the blame-game, för det är aldrig ens fel att två bråkar. Hej, hela mänsklighetens historia.

Uppmuntra till ansvarstagande för vårt eget agerande idag, och låt oss sedan inspireras till ickevålds-revolutioner och passivt motstånd, istället för att giljotinera varandra. Vi kan väl iallfall överväga det?

Det som gjorde mej mest rörd vid demon var när en handfull präster från Svenska Kyrkan (som regnbågsflaggade dagen till ära) väldigt lugnt gick genom folkmassan och sjöng en psalm – försökte lugna de upprörda känslorna med musik. Få hörde dem. Men de berörde mej.

Det fick mej att tänka på Karmelitsystrarnas väg mot chavotten i Franska Revolutionen; fundera på vilket det bästa sättet att förändra världen egentligen är…

Polisen

Ni som hängt med ett tag vet hur extremt kritisk jag har varit mot polisen i vissa frågor. De har en brokig historia av både HBTfobi o rasism. Senast vid incidenten i Marks kommun för nån vecka sedan.

Men vi som är på en sån här demonstration är inga viljelösa offer. Vi är starka och har en enorm drivkraft, så använd det med en smula självbevarelsedrift och målfokusering; Låt skanderingarna vara mot det hemska Svenskarnas Parti, och inte ramsor som kallar personer som arbetar som poliser för nazisvin.

Och märker jag att någon som står bredvid mej är våldsam, så tar jag några steg bort, för annars kan man mycket väl hamna mellan den konfrontation mellan polis o demonstranter som oundvikligen kommer.

Banka inte på hästarna för att ni hatar Svenskarnas Parti. Slit gärna ner Svenskarnas Partis äckliga propaganda. Men sök inte personvåld.

Välj ert motstånd. Välj era fighter. Och fokusera på det långsiktiga målet; en mer kärleksfull värld.

Jag vill alltid välja ickevåld.

Andra väljer andra sätt, och jag accepterar att ni har en annan övertygelse, och försöker bemöta den i inlägg som detta. Och bemöt gärna mej på lämpligt sätt.

Men så länge vårt mål är detsamma skulle jag uppskatta om ni inte pissade på mitt val, utan att ens ta reda på vad jag står för… annars kommer vi aldrig rå på ondskan…

I Satyagraha ingår även att alltid tala sanning. Vi kan berätta vår subjektiva upplevelse, men inte hävda att den är något annat än just det – för uppenbarligen är sanningarna många om vad som hände idag.

(De sista buden i Satyagraha som handlar om kyskhet lovar jag att aldrig avkräva er 😉

Twitter

Men när jag skriver om detta på twitter får jag lite ont i magen, för den ilska jag möter då är enorm. Och jag orkar inte med denna iver och längtan efter konfrontation…

Ni kan sluta kalla mej för ”jävla äckel”, ”förbannade borgarsvin” och ”helvetes jävla lögnare” efter min sång på demon. Jag upplever nämligen att inget av detta stämmer.

Det enda jag gör är att beskriva min upplevelse, och hur jag tror att vi når en lite mer kärleksfull värld…

Och ni kan sluta hota med att skicka folk som ska ”slå lite empati i skallen på mej” samt att avkräva mej ett ”tack till de som stod längst fram o tog skotten för mej”. Av tre anledningar:

1. Jag tror inte vi kan slå in empati i någon. Empati kan bara kramas in.

2. Jag skulle aldrig drömma om att be någon stå där framme o ta emot skott för mej.

3. Jag stod själv där framme. Allra längst fram. Med min stora regnbågsflagga, o sjöng för allt jag var värd. Sjöng med precis samma övertygelse som jag gjorde några timmar tidigare då jag sjöng för ett fullstatt operahus (med min Tolerans-tröja på mej. Ingen ska kunna tvivla på mina intentioner).

Förändra världen

Vill vi förändra världen låt oss inspireras av de största fredsförespråkarna, och följa i deras fotspår genom att själva bli fredsaktivister.

Och vill vi förändra hur lagarna ser ut i Sverige idag kan det bara ske politiskt genom vår representativa demokrati.

Demokrati kanske inte alltid lyckas, och jag håller definitivt inte med om allt vi beslutat. Men jag kan inte kommapå nåt bättre sätt att styra landet än demokrati, och därför måste vi värna den!

Jag kommer fortsätta slå ner alla skitåsikter som kommer från dessa extrema rasistpartier som Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti. Men jag kommer inte slå ner dem fysiskt.

För jag tror på en värld av kärlek och ickevåld, och för att få den måste jag börja skapa den själv. Här och nu.

einstein

 

Inlägget är hämtat från in gamla blogg. Innan flytten hade det ca 6,4k likes på Facebook

När jag blir utsatt för hatbrott har jag alltid blivit väldigt väl bemött av polisen.

Ibland har jag inte ens hunnit göra en anmälan, för de har sett i tidningar eller sociala medier att något hänt, gjort en anmälan själva o sedan kallat in mej som vittne till min egen upplevelse – vare sig det är att jag fått sten kastat efter mej, dödshot eller mina grejer nerkletade med bajs.

Polisen har alltid tagit min upplevelse på allvar.

Sedan läggs utredningarna ner.

förundersökning

 

Men när jag idag läser om att gayparet i Marks kommun, som senaste månaderna blivit utsatta för extremt grova hatbrott, låter det annorlunda. Där säger polisen nämligen inte bara att de lägger ner utredningarna. De säger också att de tvivlar på att hatbrotten överhuvudtaget skett.

Vi tror inte att paret i Kinna överhuvud taget utsatts för några brott. Det är vår uppfattning.

Vad som egentligen hänt är det såklart få som vet. Men verkar det inte ganska osannolikt att Roy och Håkan själva ristat in hakkors i sin egen bil, slagit ner sej själva och utsatt sig själva för dödshot som gjort dem oförmögna att leva ett normalt liv…?

Mer osannolikt än att en vit, frisk, hetero medelålders auktoritet inte tycker det är värt att lägga mer energi på att utreda Münchhausenbögarnas påstådda hatbrott…?

Jag vet inte svaret.

Men vi måste ställa oss frågan.

Någon timme senare backar polisen. Inte direkt från uttalandet. Utan liksom mer ifrån att de gjorde ett. Det blev ju så hiskeligt opraktiskt helt plötsligt när de råkade spill out vad de egentligen tänkte, och det visade sej tangera samma homofobi som utredningen gäller… den som de vill lägga ner.

Själv funderar jag på hur vi hamnat här, för det är här det börjar bli intressant. Hur kan en auktoritet som en poliskommissarie, med den uppbackning den har underifrån, uttala en sådan sak utan att ens reagera på vad den själv säger.

DÄR är problemet!

Vad bygger vi världen på

Vi bygger vår värld på ett antal regerande värderingar, och jag börjar bli vansinnigt trött på dem. För det är sådan skit som marinerar sej ner genom länder, regeringar, organisationer och myndigheter och till slut blir det som ex olika poliskommissarier tar sina beslut grundat på.

Och så länge dess värderingar inte är tolerans, kärlek och generositet är jag inte med. Då delar vi inte samma värld.

Så länge det är maktkåta gubbar som dunkar varandra i ryggen på ljusskygga arenor. Då är jag inte med. Då är det inte den värld jag vill leva i. Då är det en totalt uppfuckad värld, och den måste vi ändra på.

En värld där en kvinna inte kan vara präst i särskilt många sammanhang. Och aldrig imam? Eller rabbi? Det är en störd värd.

En värld där vi vill förbjuda människor ha en sexualitet. En sensualitet. Att vara förälskade. Att frånta världen möjligheten till mer kärlek. Till mer älskog. Till fler bröllop för de som vill ha det. Det är en hatisk värld.

En värld där högerextrema as ljuger om verkligheten tills de tror sig själva och kallar sej demokratiska fastän de bygger hela sin världsbild på samma gamla fascism och rasism som de alltid gjort. Det är en nynazistisk värld.

En värld där vi hellre låter människor dö som djur än att öppna våra gränser och dela med oss av vårt absurda överflöd till de som inte har något. Det är en iskall värld.

En värd där vi exploaterar djur i underhållnings- och matindustrin på ett sätt som gör att människor inte ens vill veta hur det går till, för då kommer biffen aldrig smaka detsamma igen. Det är en förljugen värld.

En värld där vi dikterar klädkoder för en kvinna som är så rigida att hon riskerar dödsstraff om hon bryter dem. Det är en vidrig värld.

En värld där vi våldtar skogar, ängar och hav för kortsiktig vinnings skull. Och där vi bränner fossila bränslen som om det inte fanns en morgondag. Vilket det snart inte finns. Det är en hjärtlös värld.

En värld där det finns folk som tror att homosexualitet inte finns bland jordens alla djur, inkl människan. Men som samtidigt tror att jordens alla djurarter får plats på en och samma båt. Det är en ointelligent värld.

En värld där unga flickor får sina under liv sönderköttade med rakblad, bordskvinvar och taggar av ”kulturella skäl”. Vad är det för jävla kulturvärden?

En värld där vi tror att känslan av förälskelse går att bota. Eller bör botas. Det är en sjuk värld.

En värld där vårt människovärde baseras på huruvida vi har testiklar eller äggstockar. På hur stor melaninproduktion vårt översta hudlager har. Och på vilken nationalitet min mor har när hon föder mej.

En värld där en utsatt minoritet eller en underordnad grupp hela tiden blir misstänkliggjord av den som står överst i könsmaktsordningen. Vad är det för värld?

Jag vill inte leva i den förbannade världen. Hör ni det. Jag är trött på det.

För i den världen kommer det finnas en myndighet där en auktoritet inte reagerar när hen fråntar en människa hennes upplevelse och värdighet. Jag vill inte leva i en värld där en lömsk homofobi har smugit sig så långt in i samhället att de inte längre är förmögna att leva sej in i en bögs vardag… den full av hat, stenar och bajs.

Credo

Men vi kan förändra världen. Vi skapar nämligen världen i varje tanke vi tänker, varje ord vi säger, och i varje handling som följer.

Vi behöver bara börja med att låta våra liv andas tolerans. Andas mångfald. Andas kärlek. Andas generositet. Andas tillsammans. Det är en god start.

Och polisen ska vara först ut av alla att göra detta. Tillsammans med politikerna. Annars kan de avgå. Och vara så snälla att flytta till en annan värld, för då vill vi inte ha er här…

Bon voyage.

På nationaldagen sjunger jag på Skansen. I publiken sitter både Deres Majestäter och min egen queen, min make Anders. Och hemma framför TVn kommer min mamma o pappa sitta klistrad.

image1

 

Jag borde vara stolt. Stolt att få sjunga under gul sol från blå himmel. Stolt över att få uppträda för kungafamiljen. Och stolt över att få representera Sverige.

Men istället skäms jag. Skäms över den bruna trångsynthet som allt fler målar Sverige i.

Sverige

Öppen demokrati. Fri skola. Sjukvård. Barnbidrag och föräldrapenning. Granskat rättsväsende och bankgaranti. Religionsfrihet och antidiskrimineringslagar. Allemansrätt, mötes- och religionsfrihet. Tillgänglig infrastruktur och milsvid orörd natur.

Listan är långt längre än så. Och även om det går fel ibland, så är det få länder i världen som kan jämföra sej med vårt överflöd.

Så när människor inte ens ser att detta, När de tycker vi inte har så vi kan dela med oss till de som flyr för sitt liv…

Då skäms jag.

samhällsinformation

Mobiltelefoner, platt-TV och utlandsresor är en självklarhet för många. Butiker där allt finns tillgängligt. Din möjlighet att just nu läsa dessa rader. Varm. Mätt. Ren.

Samtidigt som en medmänniska står framför våra ögon utan tak över huvudet. Kall. Hungrig. Utan tillgång till vatten att vare sig dricka eller tvätta sig med.

När jag jämför Sverige med Världen skäms jag. Skäms å era vägnar som tror att tiggaren på gatan gör det för att den söker lyx. Inte för att den försöker leva.

Skäms å era vägnar, som inte ser ert eget överflöd. Som tror att människor söker sig till oss ifrån sin säkra död för att de vill. Inte för att de måste.

Skäms å era vägnar för att ni bygger murar och skapar konflikter, i en tid då samarbete och tolerans är det enda sättet att möta framtiden.

En och samma värld

Politiskt kaos, religiös ortodoxi, inbördeskrig och miljökaos i vår hetsjakt på maxkonsumtion till minipris våldtar mänskligheten; krossar hennes möjligheter att leva i stora delar av världen.

Unga pojkar som sitter fängslade i fabriker och kvinnor fängslade i sina hem.

Unga flickor som riskerar vidriga omskärelser och män som riskerar livet för att de står upp för mänskliga rättigheter.

HBTpersoner som riskerar avrättning för att de är förälskade.

child-labour

Vår dator drivs med uran från Namibia och bilen går på olja från Iran. Vi köper en ny TV med tungmetaller från Filippinerna och dumpar vår gamla i Ghana. Våra barn leker med leksaker gjorda av barn i Kina, vi klär oss i kläder gjorda av slavar i Afghanistan och äter mat producerad av människor som riskerat livet för att kunna överleva.

Är dessa människor lika mycket värda än du? Frågan är binär. Ja eller Nej?

Det finns människor som agerar som om de svarat nej på frågan. Jag frågar mej hur de kan sova på nätterna.

Vi har dragit jackpotvinsten i livets lotteri. De flesta har dragit nitlotter. Bara en sjuk människa vill fortsätta straffa dem, istället för att dela på den plats som fortfarande finns kvar. Dela på resurserna. Dela med oss i kärlek. Av kärlek.

Denna del av jorden som vi kallar Sverige är inte din, bara för att du råkar vara född här.

Planeten är inte din. Inte min. Den är vår. Jordens tillgångar tillhör alla.

earth-from-moon

Vi måste göra det enda värdiga och öppna dörrar; Inte mäta människors värde och stoppa de vi ser som mindre värda ifrån vårt värdskap, i en värld som blir mindre för varje dag.

Ett nytt Sverige

Få saker äcklar mej som:

Kom inte hit. Ni är för dyra.

Men skicka gärna era grejer

så vi kan fredagsmysa.

Det är under all värdighet.

När jag sjunger på Skansen på Nationaldagen sjunger jag för ett nytt Sverige. Ett Sverige där vi ser vårt eget överflöd och generöst delar med oss till de som vi tagit så mycket ifrån.

Där vi vågar ge lite till de som inte har något. Alls. När vi hjälper andra att ha någonstans att sova på natten kommer vi själva kunna sova gott. Men först då.

image

Jag sjunger för ett Sverige där tolerans råder och vi kärleksfullt står upp för de som inte orkar stå själva. För ett Sverige där jag slipper skämmas.

Det är det enda värdiga. Då känner jag mej stolt.

Stolt över det nya Sverige.

Och stolt över att vi firar det tillsammans – oavsett var vi är födda, hur vi ser ut, vilken färg vi har på utsidan eller vilken tro vi har på insidan.

Så länge vi delar en kärlek och tolerans för varandra.

Då kommer mitt hjärta jubla när jag sjunger på Skansen.

Och då kan jag sova gott.

rickard sover

Inlägget är hämtat från gamla bloggen. Innan flytten hade inlägget 1,8k likes på Facebook.

”Vi är övertygade om att den naturliga familjen har en helt avgörande betydelse för individens, och i förlängningen samhällets, utveckling och lycka.”

Kristna värdepartiet, som aspirerar på att styra Sverige, har talat. Och jag håller med.

Problemet är bara att det råder en del förvirring kring vad som är naturligt.

Jag förstår att det är helt onaturligt att vara homo, och människan ska inte ägna sej åt sådan som är mot naturen; så som lokalbedövning, Candy Crush eller att korrigera de felsvängda hornhinnor som Gud har välsignat oss med.

Något partiledaren Per Kronlind kanske ska fundera på där han går omkring o provocerar med sin onaturliga synfelskorrigering på syndens näsrygg.

athanasius

 

Allt sedan den gamla crossdressern Athanasius år 367 bestämde vilka texter vi skulle grunda värdepartiet på, har Bibeln varit kristallklar i sin eviga syn på äktenskapet. Och det som varit länge är alltid det bästa. Som att svarta inte får gifta sej med vita, skilsmässa fortfarande är olagligt och män bör ha minst ett par, tre fruar.

Äktenskapet som institution är helig. Vi måste värna om Britney Spears rätt att ingå 55-timmars-oups-I-did-it-again-äktenskap ochElisabeth Taylors 8 äktenskap med 7 olika män. Varav en var bög. Måtte han aldrig gifta sej med den man han istället älskade. Bibelns ord är oomkullrunkeliga.

Jag förstår dock hur värdepartiets heteroäktenskap påverkas när bögar börjar gifta sej; helt plötsligt kommer partiledarnas halvdussinstora barnaskaror att börja kräva samma extravagans som bara ett weddingplannerplanerat bögbröllop kan åstadkomma. Tur att det finns flerbarnstillägg.

Äktenskap som inte genererar barn (trots att vi försöker ett par tre gånger i veckan) är inte värdiga, o därför ska inte vare sig postklimakteriella kvinnor eller impotenta män heller få gifta sej. För jorden behöver fler barn. Många fler. Innan vi börjar ta hand om de som redan finns här.

Och ett äktenskaps främsta uppgift är konsekreras genom vaginal penetration. Med penisen alltså. Inte med nåt annat. Och sen ska de fostra sina barn. Själva. För alla föräldrar är alltid de optimala, och enda, förebilderna för sina barn.

adam

 

Jag vet bara inte hur jag och min make ska kläcka för våra två gerbilerAdam o stEve att vi inte är deras biologiska föräldrar.

Biologi 1.0

”Den naturliga familjen har en avgörande betydelse för samhällets lycka.” Och när vi rör oss utanför människobyn ser vi den naturliga mångfalden vi djur har.

Hos de fläckiga hyenorna är matriarkatet totalt, och den lägsta honan i hierarkin är långt över den översta hanen. Kvinnorna har en en penis, som dessutom är större än mannens, och när hanarna vill visa sej underdåniga så visar de upp sina eregerade kön; det yttersta tecknet på svaget.

Helt plötsligt blev jag lite mindre sugen på att gå till Kristna Värdepartiets partimtöten, om de nu är så måna om de naturliga beteendena.

Bland djungelfåglarna är vardagsbekymren så ringa att de ägnar ca 100% av sin vakna tid åt att klä ut sej och lära sej komplicerade danser. Lite som Let’s dance. De dansar oavsett om nån kollar eller inte (till skillnad från Let’s dance som kräver sina reklamintäkter).

Men när en honfågel närmar sej go-go-dansar de lika extatiskt som en nyutkommen bög till Bra vibrationer, i sin iver att visa sej manliga, att honorna tröttnar på deras självupptagenhet.

paradisfågel

 

Precis likadant gör skogshönsen.

Ja, och Let’s dancedeltagarna då.

Hos dvärgchimpanserna handlar all vaken tid om att fokusera på könet på de andra aporna. Ungefär som värdepartisterna med sin fanatiska fäbless av att dela upp världen långa och korta urinrör.

Både sociala band stärks och konflikter löses med lite pill i grenen bland trädgrenarna. Hos aporna alltså. Inte värdepartisterna.

Könet på den de har sex med är dock helt ointressant. Hos aporna alltså. Inte värdepartisterna. Där är det skitviktigt vilket kön den andre har. Eventuellt också hur stort det är? Det är fortfarande oklart.

Jag vet både en o annan krigshärd i världen som kanske skulle prova på detta, mer naturliga, sätt att lösa konflikterna på. Pax för att inte ta tag i Krimkrisen. Jag pallar inte med en ärkerysk smyghomo med våldsfetish.

Men säg till om det blir en kris i Washington. Då kommer jag.

Springande alltså. Eh. Såatte.

Höstspindelns hona är så stor, stark och våldsam att hon går med på att bli bunden innan hon parar sej med hanen, för att inte döda honom av misstag under älskogen. Naturens naturliga SLM.

Drottningmyran tar sej ett litet harem av hanmyror och sparar deras sperma inne i sin kropp. (Märk hur taktfullt jag avstod från vidare jämförelser med SLM).

sjöhäst

 

Sjöhästarnas honor har penis som hon för in i hanen för att befrukta hans ägg, varvid han blir gravid. Allt ytterst naturligt.

Värdepartisterna måste älska människosjöhästen Thomas Beatie, världens första gravida man, för tänk så många barn som skulle alstras i en värld där männen också drog sitt strå till barnalstringsstacken. Beatie har fött tre.

Hur många har du fött Per Kronlind. Din latmask.

thomas-beatie

 

Tamarinaporna är kvintessensen av regnbågsfamiljer, och den vanligaste kombinationen är en hona och två hanar där alla gillar alla. Jäkla homobigamist.

De har inte fattat att det ju bara är hanen som får ha flera honor. Inte tvärtom. Annars är det inte naturligt. Bibeln är lika övertyglig som en gängse schlagertext med detta. Tur att bögapan snart är utrotningshotad.

Bland flera bläckfiskarter bygger bear-hanarna stora bon för att impa på honorna. Honorna tröttnar snart på de enfaldiga muskelbyggarna. Då kommer de små twink-bläckfiskarna med brains som klär ut sej till honor o kör lite petting med de andra hanarna.

Då passar honan på att ligga med drug-sjöhästen, o får på så sätt ungar som har den smartes gener, men kommer bli skyddad av den dumme starke.

Hängde ni med i vändningarna värdepartister? Som vilken kväll på Wonk som helst.

Eller är ni som den starka, dumma bläckfisken som inte fattade vad som hände när den lille bögen kom o överlistade er alla genom att killa er på magen. Killekillekill.

Postludium

Kristenheten har en del oerhört vackra värderingar, och människor som lever efter dem i villkorslös kärlek.

Och sen har vi den kristna korpelarörelsen där vi penslar varandras analskåror i Herrens namn. Och allt däremellan.

Jag försöker sätta in Kristna Värdepartiet på skalan, och knäpper åt mitt skärp ett extra hål. För med den unkna syn på människan värdepartisterna visar upp så är jag rädd att ni ska komma springande med brödpenslar och insistera på förbön.

För att det är tydligen mer naturligt än att jag och min make ska få vår kärlek skyddad i lag.

Trots att det möjligen blivit lite svårare att idka älskog nu när maken fått sin nya OnePiece och vägrar ta av den. Men ni fattar vad jag menar.

Eller gör ni det?

För jag orkar ärligt talat inte höra ifrån er förrän ni fattat.

Förrän nu lärt er skillnaden på en kvinna som förblöder för att hon kört upp en stålvajer i underlivet och 4 delade stamceller.

Förrän ni slutat förvandla tillvaron för alla barn som lever i regnbågskimmer till er dystra, monokroma världsbild.

Förrän ni visat att ni faktiskt värderar människor utifrån deras ord och handlingar, inte utefter vilka körtlar som ingår i det endokrina systemet.

Förrän ni förstått att den här planeten behöver mer kärlek, inte mindre. Och bara en riktigt ondskefull människa vill förbjuda en av kärlekens yttersta föreningar.

Fram tills dess är ert värv lika värdigt som när Adam just åt lite av stEves bajs.

Och då var det ändå helt naturligt för honom.