Dela med dina vänner










Submit

Sedan sommaren 2015 är jag semimånatlig krönikör på Metro. Du hittar alla krönikor här, och där kan du också läsa alla kommentarer. (En och annan är faktiskt snäll också. Nästan.)

The hills are alive with the Sound of Music.

Julie Andrews sträcker ut armarna i de österrikiska alperna och låter de bevingade orden lyfta. Maria von Trapps ord är en del av vår historia. Och allt gott börjar med ett ord.

I veckan sov jag i von Trapps villa i Salzburg. Efter nazisternas invasion av Österrike Climbade de Ev’ry mountain undan de vinande järnrören, snarare än att bekänna sig till ord de inte kunde stå för. För inte bara allt gott börjar med ett ord. Allt ont gör det också. Den som tvivlar kan bara glida in på valfri social medieplattform för att få en dos av en samtalston som är så uppskruvad att strängarna i min flygel framstår som de lösa marionettrådarna i The Lonely Goatherd.

Komplicerade sammanhang görs svartvita i 140 tecken hat och vips hamnar samtalsnivån på ”Me Tarzan. You Jane. Bränn. Bränn. Bränn”.

Rummet jag sov i hos von Trapp var samma rum som Himmler bodde i efter att nazisterna hade ockuperat huset. Därifrån kunde denna djupt störda man nämligen ha kontakt med både Hitler i Obersalzberg och med draken i Unterberg, samtidigt som han formulerade sina ord om Fort Europa. De starka murarnas Do-Re-Mi hör jag om varje dag i sociala medier. Himmlers ord. Och när de omsätts i handling sätter hans gelikar eld på asylboenden.

Vi behöver vakta på hur de svarta orden långsamt normaliseras, för det är när ondskan går från tanke till ord som den är halvvägs mot handling. Rasistiska mord uppstår inte ur ett vakuum. Inte anlagda bränder heller. De har alla börjat med ord, och det är där vi behöver börja kväsa ondskan.

Ljusskygga kommentarsfältstroll har en omvittnat dålig förmåga att tygla sina ord. Ondskans ord. Sverigevänner hetsar så till den milda grad att de är beredda att utlysa katastroftillstånd i Sverige, trots att det enda de åstadkommer är en desperat devalvering av ordet katastrof.

Att sätta eld på ett hus där ett barn ligger ensamt i en säng och längtar efter en förälder är kvintessensen av totalt mörker. Det vittnar också om en intelligens i nivå med min mögliga kompostpåse. Jag undrar om de också stänger av sin klocka och förväntar sej att vår vandring mot framtiden avstannar? Men det gör den inte. Och rasister behöver uppenbart hjälp att förstå konsekvenserna av mordbrand. Vi får använda ord de förstår. På en möglig kompostpåses nivå.

För att förändra världen behöver vi börja med ett vänligt men oomkullrunkeligt So Long, Farewell till rasismens nidingsord. Deleta deras empatinihilism och blocka deras nick, för att slippa se nippan i det Nirvanska samhällets nimbuskiska nuna. För när deras ord inte längre når några öron kanske vi ser början på slutet av deras Himmlerska livsåskådning.

Vill vi gå från en monokrom enfald till en fungerande mångfald behöver vi välja andra ord. Då behöver vi välja kärlek och tolerans. Bland ord är de My Favourite Things.

+ Att vintertiden gör kvällarna helt mörka och mysiga.

– Att det är svårt att låta bli att spela julmusik nu när kvällarna är så mörka och mysiga.

Share on Pinterest
Dela med dina vänner










Submit
2 kommentarer
  1. Bnnn
    Bnnn says:

    Vill bara säga att du är fantastisk! All kärlek och lycka i framtiden! Och din låt i mello var underbar! 🙂

  2. Helena
    Helena says:

    Detta med bränderna på asylboenden blev både överdrivet och fel, och det tycker jag är olyckligt – för om man ljuger så vinner ju motståndarsidan när de kan bevisa lögnen. Ingen utomstående har tänt på något boende där någon ligger och sover, det enda som utomstående har tänt på är lokaler som har planerats att användas som asylboenden i framtiden. Ingen har dött eller skadats i dessa bränder. De bränder som har börjat i boenden där folk redan bor, har anlagts av de boende själva – av slarv eller med flit, som protest emot att de inte får allt de pekar på. Dessutom har ju t.o.m. vår vänsterregering erkänt nu att det i de flesta fallen inte handlar om några ”flyktingbarn” utan om vuxna unga män i sin bästa ålder, som låtsas vara barn för att kunna komma in här och få asyl i skydd av barnkonventionen. Detta kommer åtminstone att upphöra, när de medicinska åldersbestämningarna införs.

Kommentarer ej möjligt!