Ljus i medeltida mörker

I en tid då stora delar av den vackra kristenheten dansat till korset och kärleksfullt hissar regnbågsflaggan känns det nästan lite uppfriskande med en gammaldags debattartikel som dryper av kärleksförakt.

Men bara nästan.

För mest känns det som när jag för en stund sedan packade upp en påse med smink från melodifestivalen, och i den låg ett päron som hade ruttnat. Det var bara att slänga allt för att inte min gagreflex skulle sätta in.

Och det är ungefär så jag känner när jag ramlar över Anders Gerdmars artikel i veckans Dagen.

Det är kanske dumt av mej att bli så här upprörd. Men när jag ser hur mina HBTQsyskon dagligen diskrimineras, torteras och ifrågasättas behöver vi religiösa autkoriteter som står upp för värld med mer kärlek. Inget annat. ¹

Det är därför jag blir så arg att jag skakar av när maktgubbar utnyttjar sitt överjag, och ger sej på unga människors sanna jag, och den redan utsatta gruppen troende HBTQpersoner.

Det finns tillfällen då man ska vända andra kinden till. Och det finns tillfällen då man ska slänga galningarna ur templet.

Detta är ett sånt.

Så…

rainbow_crucifix_gays_steal_christianity2

Kära Gerdmar;

Du erbjuder storsint din pastorala vägledning för att befria unga människor från möjligheten att vara sig själva.

Först tänker jag att det är ett småsint skenerbjudande som bara en pastor i satans kyrka skulle göra.

Men när jag läser vidare förstår jag att du inte alls är ond. Du är sannolikt full av kärlek. Du har bara fått allting bakom bakhoven:

Många männi­skor lider i det nya landskapet av sexualiteter och könsidentiteter.

Jo. Det är helt sant Gerdmar. Precis så.

Men de lider inte för att de är födda med en viss sexualitet eller en könsidentitet. De lider för att det finns människor som förnekar den. Som förnekar dem.

gay-christians-homosexuality-bible

Så jag tänkte att vi skulle försöka släppa in ljus i medeltidsmörkret, med hjälp av en beprövad (men av fundamentalistiskt troende avskydd) metod; Upplysning.

Du beskriver hur vi ska leva tillsammans i en trygg miljö, samtidigt som du pissar på mitt inre barn. På mej. Och då känner jag mej otrygg, så där har du dessvärre misslyckats innan du ens börjat.

barn

För hur mentalt kissinödig man än är, så är det inte ok att ge sej försöka konformera den vackra skapelsen bara för att den inte passar in i ens egen snäva mall. Barn tycker jag nämligen, oavsett hur gamla de är, alltid ska lyftas och accepteras på precis det sätt de är skapade.

Heliga skriften

Och jag förstår att du tror att du har ett tolkningsföreträde för en sund läsning av din heliga skrift bara för att du talar gammalgrekiska, på ungefär samma sätt som min man Anders tror sej ha tolkningsföreträde för sin heliga skrift, Sagan om Ringen, bara för att han talar Sindarin.

Det har nämligen könsmaktsordningen tutat i er att ni har.

Men ingen av er kan döma andra människor efter er heliga skrift, i synnerhet inte om de strider mot allt mänskligt och gudomligt förnuft och sans. Skillnaden mellan dej och min Anders är att han aldrig skulle medverka till att driva människor till självmord bara för att de inte bekänner Galadriel som sin despot.

Men när du beskriver hur viss kärlek inte ryms inom skapelsen så är en bidragande orsak till att självmordsstatistiken för HBTQpersoner ser ut som den gör. Visste du det?

Och oavsett vad Petrus eventuellt skrev, så måste man faktiskt ta sitt människoansvar o skita i det, om det är som om det skrevs på Morbeth.

N384X

Men det går inte att gå i polemik med den som är besatt av en viss bok. Jag kommer inte ifrågasätta översättningen av arsenokoites i Paulus brev, eller ens försiktigt påpeka att den illvilja du ger uttryck för är jämställd med det du vill befria världen ifrån. Iallafall enligt Paulus.

På samma sätt som jag inte kommer gå i polemik med min man när han spinner loss om hur Alvernas girighet är grunden till Midgårds ondska.

Ni får ha de heliga skrifterna ifred, så länge ni inte utnyttjar er position för att omforma andra efter dem.

Och vi behöver ställa oss den avgörande frågan; är det kanske så att det är sundare med kärlek, tolerans och bejakande av det som människor inte kan påverka – än med förakt, fördömande och förnekelse, baserat på självvalda åsikter/fördomar.

Vi behöver ställa oss frågan; behöver vi en värld med mer kärlek. Eller mindre? Det är den enda fråga som är viktig.

Du är inte ond Gerdmar. Och tack o lov är min Gud tolerant och förlåtande Gud, så Hon kommer välkomna dej tillbaka till sin famn… efter en klädsam ursäkt till de du sårat.

Ty hat som piskar människor till förtvivlan är det enda som inte ryms inom skapelsen. Det är både jag, Olórin² och Jesus väldigt tydliga med.

Och tack o lov har stora delar av kristenheten omfamnat kärleken. Jag önskar bara, av hela mitt hjärta, att det också ska innefattar Gerdmar och andra religiösa auktoriteter.

olorin

¹ Ja. Jag vet att Sharia inom fundamentalistisk islam är etter värre än Gerdmar nånsin skulle kunna drömma om. Och vi har talat mycket om det här. Men denna gång var det en teolog med stor makt över människors liv som fortsätter banka in HBTQfobi, och det är illa nog.

² Olórin är Gandalf efter att han tagit på sej människors synder, dött och återuppstått. Jag hade tänkt skriva Galadriel där, men Anders gick i affektkramp här hemma över att hon minsann inte går att jämföra med Jesus. Hon är Petrus. Håhåjaja. Såna är de; di troende. Omöjliga att diskutera med.

Människan står över Gud

Efter veckans Uppdrag Granskning har trollen trollat, i hopp om att samhället ska vara lika oförmögna som de själva att se skillnaden på en terrorist och en muslim; En vad-var-det-vi-sa-attityd där de friskt blandar ihop muslimska äpplen och mögliga terrorpäron till en soggig rasistisk fruktsallad.

Men ska vi överhuvudtaget kunna närma oss frågan behöver vi, som vanligt, vara lite mer nyanserade än trollen.

Det är farligt om vi börjar dra förhastade likhetstecken mellan kritik av religion och kritik av invandringen. Månar man om människan, är den rätta logiken: ju mer problematisk en religion är, desto fler måste beredas plats i flykt från dess effekter. Oavsett vilka andra slutsatser ljusskygga rasister gått i affektkramp senaste dygnet för att få oss att tro.

Det finns en kritikskräck ifråga om islam, för den som gör det riskerar omedelbart att placeras i samma fack som rassar. Men jag kan inte tyst se på när mina Dorothyska syskon straffas, utan måste lyfta frågan, trots att vissa lär välja att missförstå.

Och jag kräver inte att Islam i Sverige ska ta ställning om ditten och datten, då moskén är en plats för samtal med Gud, inte med media. Men när det gäller en fråga som (enligt vedertagen forskning) rör uppemot 8% av världens befolkning, inkl 8% av alla muslimer, är det inte oviktigt.

Och när man tillhör samma religion vars lagar står ansvariga för både så många oerhört grymma straff av HBTQpersoner, och iskallt fällda domar över människor baserat på saker människan inte kan påverka, då borde det vara i de mänskliga delarna av religionens egna intressen att ta avstånd ifrån detta med samma höjd och klarhet som luften en brittsommardag.

Om inte annat för att undvika den rådande förvirringen och mota bög-Olle i grind.

moske

Eftersom ingen skulle vara lyckligare än jag om mina misstankar om Islam var fel, så går jag in på större islamsidor i Sverige för att se vad de skriver. Kanske har de krupit till Kaba och erkänner att de haft en märklig syn på delar av kärleken, och ber om förlåtelse, istället för att whiteknocklar sig fast vid smygHBTQfobin.

Detta är en oerhört aktuell fråga, så jag hoppas.

Men blir ganska förvånad när svaret oftast är: Ingenting.

islamska förbundet

islam.nu

På sina egna sidor, där de har möjlighet att uttrycka sej, och utveckla ämnet precis som de vill – väljer de att inte ta i frågan. Det tycker jag är synd. Och snudd på oacceptabelt.

Jag har så många muslimer i min närhet som jag älskar, och som har hjärtat på rätta stället, och de är lika frustrerade som jag över tystnaden.

För mej är frågan binär; Antingen står man upp för villkorslös kärlek – eller så sitter man i hatets knä. Denna kaka går nämligen inte att både äta och ha kvar. Kärleken är inte lembasbröd.

Och här är det upp till var och en av oss att vara kristallklara om huruvida vi vill ha en värld med mer kärlek. Eller mindre.

charlie

Vi kan aldrig tillåta att hat gömmer sig bakom religiösa förhängen. Ingen lokal är så helig att den kan tillåtas härbärgera HBTQfobi. För att bönen är självvald. HBTQintolerans också.

Men vad som får fjärilarna i magen att lyfta är det inte. Inte heller vad som får blodet att hetta.

På det sättet står människans kärlek alltid över Gud.

Alla Gudar.

regnbågskrigare 11

Kanske är det tid för Islam i Sverige att uttryckligt följa den väg som Svenska Kyrkan tog för något decennium sedan: att omfamna ömsesidiga ömsinta omfamningar. Utan att först kräva att få se mellan benen på de som kramas…

Under tiden enas vi om att öppna gränserna för alla de som flyr undan förföljelse, tortyr, krig och hat; för varje människa ska kunna leva fritt i kärlek, också som muslim. Kan inte tänka mej något vackrare än att låta Sverige vara en fristad för människor som bara vill ha fred, frid och kärlek. Alla är välkomna.

Och den som hävdar att vi inte har möjlighet att bidra till det… den behöver nog vidga sina vyer lite.

sooreh hera

Fotot är av den kvinnliga, Iranska konstnärinnan Sooreh Hera.

Sjunger för frihet

Yttrandefriheten och tryckfriheten är det dyrbaraste vi har. Slutar vi slåss för dem, dör civilisationen.

Jag läser Torgny Segerstedts ord om och om igen, och mina tankar går till de som just offrats för att vi ska få behålla en levande civlisation.

Och tårarna rinner.

Att fritt få yttra sej kanske inte låter så märkvärdigt. Förrän jag betänker alternativet…

Att döda oliktänkande är en av de omänskligaste företeelser mänskligheten hängett sej åt. Och den är ungefär lika gammal som tänktandet självt.

Men dödandet är bara en lösning hos den som saknar allt det som är vackert i människan. Hos den som saknar empati; möjligheten att se att en annan människas värld är en annan värld. Och förmågan att förstå att jag inte har vare sig rätt, eller möjlighet, att med våld applicera min världsbild på henne.

Jag kan inspirera, locka och älska andra till att anamma min världsbild.

Men jag kan inte döda.

Det går fanimej inte. Och det är här nånstans jag börjar bli så förtvivlad.

10393917_10155657338212355_749550352725467737_n

 

När någon åkallar Gud och dödar den som ritar Gud, undrar jag vem som provocerar Gud mest. Och jag undrar om det nånsin kommer få ett slut?

Målet var inte tecknarna. Målet var vår kreativiteten, mångfalden och friheten. En attack mot allt jag håller högt. Och det är därför jag ser mej själv reagera starkare än jag själv trodde att jag skulle göra.

Med Gudar och Gudinnor som förkläden har människor offrats i årtusende efter årtusende. Hon måste gråta i sin himmel när mångfalt fler livslågor slocknat i hennes namn, än i Satans. Helt enkelt för att människan beter sej åt helvete till. Inte åt himlen till.

charlie

Det saknar också historisk paritet. Den hatade kristna inkvisionen för 800 år sedan är fruktstund i sockiplast jämför med dagens religiösa terrorism. Det liknar mer de mörkaste stunderna i den politiska extremismens historia.

Och fortfarande dödas tusen och åter tusentals människor dagligen, utan att någon höjer på ögonbrynen. Men den cyniska beräkningen i gårdagens attentat, gör att det plötsligt berör människor på ett helt nytt sätt.

För det är inte bara en personlig tragedi för de anhöriga, det är också en attack på varje människa i världen som verkar för ett öppnare samhälle.

sooreh-hera

Agerandet är också en attack mot islam. För terroristerna må ha varit islamister, men de har inget med den gemene muslimen att göra. Och dådet spelar världens rasism i händerna. Religiös extremism, och politisk; dessa två våldsamma sidor av samma mynt.

Terroristerna är också så obeskrivligt dumma i huvudet att de kanske trodde att de skulle bli av med teckningarna de retar sej så på. Något som är ungefär lika effektivt som när nazismen försökte sej på Entartete Kunst. En slutsats som min odiskade tallrik med havregrynsgröt kunde räknat ut.

Pressens frihet är alltid en nagel i ögat på dem, som önska att efter gottfinnande handskas med folkens öden.

Orden yttrades av Torgny Segerstedt på 30-talet, men har aldrig varit mer aktuella.

frihetspriset

I höstas fick jag hans frihetspris, och med det i hand ser jag det som min uppgift att föra denna kamp för yttrandefrihet vidare.

För inget bannér är vackrare att vandra under än frihetens.
Inget vapen är så starkt som pennan.
Och mitt sätt att tala är att sjunga.

Detta är min tysta minut. Idag sjunger jag för de som tvingats offra sitt liv till, för jag ska kunna uttrycka mitt. Må de mötas i en himmel fylld av kärlek och mångfald…

När jag gjorde videon för drygt två år sedan valde vi att inte ta med muhammedteckningarna bland den förbjudna konsten, för vi var helt enkelt för rädda.

Men eftersom bilderna hänger kvar i en hemlig tågviadukt funderar jag på att gå dit o göra en lite update. För jag är inte rädd längre. Jag kan inte tillåta mej att vara det.

Sälja min dotter som slav

Religionens historia har styrts upp av makthungriga, pengakåta, destruktiva, stockkonservativa, exkluderande, kvinnohatande, vetenskapsfientliga gubbar. Jag har tagit ställning för kärleken som tema på vissa av mina skivor, när jag snackar i TV, i radio och i tidningar, för när religiösa människor över hela världens sedan väljer hat framför kärlek, och dissar kärleken till min man (bara för att jag själv är man) – då rinner min bägare över.

Det var vid ett av dessa tillfällen som jag ramlade över en amerikansk text som ifrågasatte religion, och kände genast igen mej. Tog fram min konfirmationsbibel och började läsa… skratta… och gråta. Sedan skrev jag en insändare djupt inspirerad av den amerikanska orginaltexten som jag skickade till några lokaltidningar. Hallandsposten tog in den. Och sen var det ingenting mer med det. Detta var nästan 15 år sedan.

Åren gick och jag glömde bort att jag skrivit texten. Sen en vacker dag i september 2010 kom jag hem från mitt jobb på operan och såg hur både mejlen, FB o Twitter fullkomligt svämmade över. På några timmar hade insändaren börjat spridas och det var med nukleär kraft.

insandare

 

Den veckan ställde jag in allt och fick möjligheten att delta i den viktiga debatten om religion vs tro i både tidningar, radio och TV.

Det var startskottet. Sedan dess har jag ägnat stora delar av mitt liv åt att försöka förstå varför människor väljer hat istället för kärlek – och försökt uppmuntra dem att välja det senare…

Jag har fått, och får fortfarande, många ”svar” på artikeln. Människor som försöker använda Bibeln för att motbevisa det som står i densamma. För att bevisa att den är ofelbar. Människor som inte förstår att alla heliga böcker, oavsett vem eller vilka som skrivit dem, är metaforer för deras egen sanning.

För i dessa frågor finns ingen objektiv sanning – och framför allt ingen sanning som man kan mäta andra än sig själv efter.

napkin

 

Men för någon som tror att jorden är 3000 år gammal eller att kvinnor inte kan bli präster är så långt bortom förnuftets gränser att det är ett Sisyfosjobb att försöka nå dem.

Gå nu ut i världen och sprid kärlek. Älska mänskligheten. Och älska med människorna.

På förekommen anledning

Ok. På förekommen anledning, och för folk som är lite dåliga på att göra sin research och (ironiskt nog precis som i texten) hellre dömer än att kolla upp bakgrundsfakta, förtydligar jag det här igen: Det finns en amerikansk förlaga av denna text som kom decennier innan både West Wing och andra kopior över hela världen.

Mitt enda bidrag är att jag för över snart 15 år sedan skrev min egen version av en urgammal synvinkel på en ännu äldre absurd lagtext, för jag tyckte det behövdes en svensk version. Sen satte jag in den i en lokaltidning.

Därefter har den levt helt sitt egna liv.

Jag börjar bli ganska trött på att år efter år efter år bli nedslagen för att jag har skrivit texten och häcklad för att jag inte har skrivit den.

Jag vet att det som står i insändaren har sagts om och om igen, och jag har aldrig nånsin hävdat nåt annat, utan hänger sej åt halmdockor, o låt oss skippa det och tala om kärnfrågan istället. Den om vilken värld vi vill ha – en med mer tolerans och kärlek – eller en där vi dömer varandra utan att veta vad som ligger bakom.

Jag gör inte några som helst anspråk på att något annat än att lyfta frågan om det orimliga i homohat från organiserad, fundamentalistisk religion, och göra det på svenska… OK?

Texten

Öppet brev till Yngve Kalin, och allt de präster som har undertecknat uppropet mot välsignelseakt för samkönade par.

Hej. Jag lyssnar till era kloka ord, men har fortfarande några frågor som jag tror ni kan hjälpa mej med. Jag tänkte sälja min dotter som slav (2a Mosebok 21:7). Vad anser ni vara ett skäligt pris? I 3:e mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det bara gäller slavar utanför EU – Vem av oss har rätt?

En annan vän till mig arbetar på Hemköp och insisterar att arbeta om söndagarna. Jag är helt på det klara med att han måste dräpas (2:a Mosebok 35:2), men är jag moralisk ansvarig för att göra detta själv?

Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Mosebok 1:9). Problemet är att grannarna klagar, så går det kanske lika bra att grilla en stor biff? En an mina vänner menar att även om det är en vederstyggelse att äta skaldjur (3:e Mosebok 11:10) så är homosexualitet värre (3:e Mosebok 18:22) Vem av oss har rätt, eller är det lika illa?

Jag är närsynt så jag går ju självklart inte i kyrkan då jag inte får närma mig Guds altare när jag ser dåligt (3:e Mosebok 21:20) Nu är jag bjuden på ett bröllop, och jag underar om det är ok att jag står i vapenhuset? Många av mina bekanta går till frisören och klipper håret på sidorna och rakar skägget i kanterna. Detta är ju en synd enligt (3:e Mosebok 19:27). Hur bör det straffas?

Mina barn har börjat träna i Malmö FF, men i (3:e Mosebok 11:7-8) att man inte skall röra vid några rester av en död gris, så jag undrar om jag ska kräva av Malmö FF att använda platsboll? Mina barn sa dessutom emot mig en gång förra vecken, och jag undrar om jag verkligen måste stena dem till döds vid stadens port, (5:e Mosebok 21:18-21) eller om jag lika gärna kan göra det hemma i trädgården?

Min morbror har en bondgård i Bjärred och han envisas med att odla både potatis och vete och syndar ju då mot (3:e Mosebok 19:19). Hans fru är inte mycket  bättre då hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmaterial (vanligen en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det det verkligen helt nödvändigt att vi samlar HELA Bjärred att stena dem (3:e Mosebok 24:10-16)? Eller går det lika bra att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor som sover i samma säng som sina släktingar? (3:e Mosebok 20:14)?

Jag vet att ni har gått på djupet på alla dessa frågor, och jag ser fram emot tydliga svar. Ett stort tack till er rakryggade präster som visar att Bibelns ord är oföränderliga! / Rickard Söderberg”

Gott samvete

Samvete är livsviktigt. Samvetsklausul är livsfarligt.

Tro är underbart och livgivande. Den försonar och skapar ett inre lugn. Den förgyller min värld. I bästa fall. Och så länge vi utövar den med förstånd och i samförstånd.

Men när vi börjar döma andra efter vår privata tro, eller vill att andra ska tycka som vi – inte som de själva vill. Då är vi ute på väldigt tunn is.

Samvete hjälper oss att agera med hjärtat och vara rädda om varandra.

Samvetsklausulen låter människor använda sin privata religiösa uppfattning för att inte utföra sitt arbete.

Är du Jehovas vittne ska du kunna vägra medverka till blodtransfusion.

Är du ortodox muslim ska du kunna vägra utföra vissa undersökningar på motsatta könet.

Är du katolik ska du kunna vägra abort.

Beroende på din sexuella identitet, din hudfärg eller ditt kön kan du komma att vägras vård för att vårdgivarens privata och religiösa övertygelse säger så. En Samvetsklausul skyddar inte den som är sjuk, utan den som tror på ShivaJesus, Muhammed

…eller Det Flygande SpagettiMonstret.

Pastafari

Spagettimonstret är Gudomen i Pastafari; en religion som skapades av Bobby Henderson år 2005 i protest mot att skolorna i Kansas började undervisa att intelligent design var ett vetenskapligt alternativ till evolution.

Den centrala inom FSM:s tro är ett osynligt, flygande spaghettimonster som skapade hela universum efter en rejäl fylla, och det är anledningen till att jorden inte är helt perfekt.

Alla bevis för evolutionen är planterade av Det Flygande Spaghettimonstret för att testa pastafariernas tro, och när vetenskapliga metoder, som C14, används för att mäta föremåls ålder är Spaghettimonstret där och ändrar resultatet med sina nudellika tentakler.

Pastafarier tror på himmelriket, och att det där finns ölvulkaner. Helvetet är snarlikt, men ölen är avslagen.

Officiellt avslutas böner med RAmen, ett teleskopord bildat av det religiösa ordet Amen och ordet Ramen som är en japansk nudelrätt.

The Gospel of the Flying Spaghetti Monster möter vi blandannat Katpen Mosey, vars superförmåga är att dela ölhav.

Den innehåller också budorden Åtta saker jag helst vill att ni inte gör. På berget Salsa får Kapten Mosey 10 stentavlor, men han tappar två på vägen ner, för de var så tunga.

Hendersons diagram över sambandet mellan en ökad global uppvärmning och ett minskat antal pirater visar på det klassiska misstaget inom religion att samvariation är samma sak som orsakssamband.

pastafari-samband

 

Den heliga huvudbonaden är durkslaget, och det finns många exempel på människor som fått detta godkänt som religiös huvudbonad i sina pass. Och i USA och vissa europeiska länder, som ex Österrike, finns en ganska stor rörelse som upphöjt detta till en religion.

pastafari

 

Och när vi inser att Pastafari är en religion så låter inte en samvetsklausul lika självklart längre…

Samvetsklausul

Begreppet blev känt i Sverige 1958 när Svenska Kyrkan införde det för att låta biskopar slippa viga kvinnor till präster. I Kyrkan har detta tack o lov urholkats, men det finns starka krafter, främst inom Sverigedemokraterna och i viss mån Kristdemokraterna, att införa en samvetsklausul i vården.

I beslutade Landstingsstyrlesen i Kronoberg för att utreda frågan. Igen. M, C och KD röstade för och FP la ner sina röster, istället för att stödja S, V och MP som röstade emot. Den avgörande rösten togs av den moderata ordföranden.

Nu kommer utredningen näppeligen godkännas i fullmäktige, i synnerhet inte eftersom landstinget inte kan avgöra frågan, det kan man bara nationellt. Så jag förstår inte att Alliansen riks inte tar sina politiker Landstingspolitiker i örat och förklarar för dem vad en samvetsklausul innebär, och att den inte är förenlig med god vård. Eller förenligt med den politik de bedriver på riks (möjligen frånsett vissa i kd).

Och förklarar för dem vad som ingår i deras uppdrag, och vilken makt o möjlighet de har som landstingspolitiker….

Förstår inte att dessa politiker inte förstår vilken signal de sänder ut. Trodde de att vi inte skulle upptäcka det, eller vadå?

Naturligtvis ska ingen människa tvingas utföra ex en abort, men det lär knappast komma som en överraskning i någons arbetsbeskrivning.

Och jag uppmuntrar alla att följa sitt samvete, oavsett vad det grundas på. Men då får man också ta konsekvenserna för det. Och är man ex inte beredd att ge vård enligt den lagstiftning vi har, då får man försöka söka sej till något annat jobb.

Själv skulle jag ta i princip vilket arbete som helst framför att arbeta ex på ett slakteri (för det är min övertygelse) eller fönsterputsare på skyskrapor (för jag har grym svindel), och de konsekvenserna tar jag fullt ansvar för.

Och om ens egna religiösa övertygelser (eller svindel) är starkare än viljan att arbeta med ett specifikt jobb så är det ett val, vars konsekvenser man faktiskt själv får stå upp för.

Religion

Religion är underbart. När vi utövar den i samförstånd. Men när den utövas i oförstånd skapar den krig.

Jag har bett i synagogor, moskéer och buddhistiska tempel, och jag är medlem i Svenska Kyrkan. Jag är en stark anhängare av meditation, har en egen tarotkortlek och jag har fått både healing och varit hos medium. Jag gör yogaövningar, har mitt radband från mina klostervistelser på mitt skrivbord, dyrkar både Callas och Mozart som Gudar och är gift med en som har ett altare med en SamuraiDaisho; en walizashi och katana.

Det enda krig dessa saker orsakar är när jag är livrädd att skära handen av mej när jag dammar hans sylvassa japanska svärd. För jag tvingar ingen annan att lyda. (även om jag borde tvinga Anders att damma dem själv).

Vissa saker funkar för mej, andra inte. Vissa saker gör mej lugn, andra stressad.

Att utföra kirurgiska ingrepp på någon som inte gett sitt samtycke är vansinne. Och att vägra utföra ingrepp på någon som önskar det, och enligt lag är berättigad till det, är lika vansinnigt; Två ondskefulla sidor av ett religiöst mynt där religionen gått från varje enskilt mänskligt hjärta, till att bli en yttre dogm att prångla på andra.

5GSOAOQTGVCH4H1O-rszw514

 

Rätten till jämlik vård och fri abort är för ömtålig för att vi ska kunna jiddra med den genom att öppna dessa dörrar.

Jag uppmanar dessa samvetslösa samvetsklamrare att ta sitt sunda förnuft tillfånga och rösta för att religioner, som ex Pastafarianismen, inte ska ha någon inverkan på hur vården sköts i Sverige. Överhuvudtaget.

Virro Birro

Jag har några tillfällen i livet som jag minns med totalt skamfall; Som jag fortfarande skäms över.

Som när jag gjorde Musik Direkt o ljög om min ålder. Och blev påkommen. Jag var inte alls 13. Jag var 12. Jag tänkte att om det funkar för Sandra Kim i Eurovision, funkar det för mej i Halmstad…

Det gjorde det inte. Och jag skäms fortfarande när jag tänker på det.

Och det var en del andra saker som jag började göra när jag var i 13-årsåldern som jag skämdes över då. Men som jag inte skäms över nu, för jag har förstått att de är helt naturliga.

Den känslan för vad som är naturligt (ex att bli förälskad) önskar jag Marcus Birro hade haft. Och jag önskar att han hade skämts. För de rövare han drar i sin krönika i Expressen i veckan, är inget mot de blyga, vita lögner som jag drog när jag blev påkommen som 13-åring. Inget.

Och han borde skämmas sej till fosterställning när han såg att Expressen har varit tvungen att backa hela hans artikel med en lång rättelse efter den. Eftersom tillomed de har insett att den innehåller ungefär lika många oomkullrunkeliga fakta som Gamla testamentet.

Men jag tror dessvärre att Birro är för upptagen med att smeka sin Narcissos och iscensätta 1 Mos 38, 9 all over sin egen förträfflighet, istället för att lite klädsamt dra tillbaka sin krönika.

birro

 

Låt oss kika på vad det är vår käre Birro har skrivit, innan sidorna på krönikan klistrar ihop fullständigt.

För den som vill studera härskarmetoden är hans krönika en studie i Halmdockan. Dvs när jag påskriver dej en åsikt du inte har, och sedan kölhalar dej för att du har den åsikten.

Birro skriver: ”RFSL vill alltså avskaffa sexköpslagen och även legalisera bordeller.”

Detta är inte bara ett rent påhitt, utan också en väldigt grov anklagelse. Men för en människa som lyder under den skogstokiga gammaltestamentliga Guden är det lätt hänt.

RFSL vill naturligtvis inte legalisera prostitution, och texterna på sidan uppmuntrar inte till några lagbrott. Jo. Enligt Birro, Men inte enligt lagen. Den vanliga lagen alltså. Sveriges lag. Inte din Guds. Lyft blicken, så ser du skillnaden.

Birro fortsätter agera Gud faders högra hand och häver ur sej saker som att RFSL ”underhåller en människohandel”, ”främjar handeln med människor” och uppmuntrar människor att köpa och sälja sex.

Det är ungefär lika förankrat i verkligheten som när Gud ger sej på Job och dödar hans familj och förstör allt han äger. Bara för att han kan. Jag tror du kan göra bättre saker med din högerhand än att döma kring sådant du inget vet.

Och jag förstår om Birro haft skrivkramp o en deadline till Expressen att möta, och bara slängt ihop allehanda skit. Det har hänt också den bäste. Ex gubbarna som satte samman Moseböckerna. Men de hade den goda smaken att be om ursäkt genom Jesus.

Birro däremot hör vi inget ifrån. Inget, förutom ett välbekant rytmiskt ljud genom toadörren.

Artikeln avslutas med ett grandiost räkneexempel, baserat på en lögn om att RFSL skulle avkräva kyrkorna nån slags triennial certifiering för exakt 100 000 000kr.

Vår älskade Svenska Kyrka, som är ett föredöme inom organiserade religioner, har i sitt kyrkomöte beslutat att själva genomföra hbt-certifieringar. Det är inget förslag från RFSL och inget de har makt över. Det enda RFSL gör är att bistå med hjälp i precis den omfattning kyrkan önskar.

Du pratar om att flyga under radarn – medan det enda du gör är att radera de som har flygande förälskelsefjärilar i magen.

Tänk Birro

Älskade Birro; Tänk om du hade valt att glädjas med Alice o Vivansom efter att ha varit tillsammans i över 70(!) år äntligen fick möjlighet att gifta sej…

vivian-alice

 

Tänk om du hade valt att stötta de som kommit till Sverige för att ha möjligheten att älska utan rädsla för att bli dödade…

Tänk om du hade valt att sprida kärlek och tolerans i världen, istället för att spä på det hat o de fördomar som tar livet av våra bröder och systrar i detta nu…

gay-uganda

 

Tänk om du hade valt att istället kolla upp den objektiva sanningen innan du bankar din egen förvrängda sanning i huvudet på människor som bara vill vara förälskade… Tänk!

Vad är det som är så motbjudande mot att välsigna kärleken på jorden, hur den än ser ut. Vad är som är så förhatligt med kärlek att du så lättvindigt ljuger om den?

Eller är det att du inte ens pallar kolla upp en enda bakgrundsfakta? För då undrar jag vad du gör istället… Eller föresten, svara inte på det. Jag kommer bara skämmas när jag får höra vad det är du ägnar din tid.

Well. Torka upp efter dej. Du kan använda din egen krönika

Hej Siwert Öholm

Dagen jag gifte mej var den lyckligaste i mitt liv. Och då gifte jag mej inte ens, för det fick jag inte. Jag fick registrera min partner. Men jag var så lycklig.

Hela min och Anders familjer, tillsammans med alla våra vänner, välsignades av en Prästinna och Maria Wetterstrand i Svenska Kyrkan. En dag fylld av kärlek. Villkorslös kärlek.

bröllopsnazister

 

Det var inte ett inskränkande i andra människors fria val (förutom att några behövde ta ledigt från jobbet för att kunna närvara).

Det var inte en förskottsbetalning i en motorcykelklubb (för Anders har inte körkort, och jag föredrar min cykel. Du vet den som nyligen blev inkletad med bajs av några människor som anser att samkönade äktenskap är fel… hm… förresten, on a completely unrelated topic… vad gjorde du natten mellan den 27-28 maj?).

Framför allt var det inte ett första steg för att släppa loss nån okänd latent nazism i mej. Det är kärleken aldrig. För någon. (Och det är bortom chockerande att människor som anser det får gå lösa. Man vet aldrig vad de kommer kleta in saker i.)

Jag må ha varit en bridezilla veckorna innan. Men jag är bannemej ingen bröllopsnazist.

mångtusenåriga värderingar

Det är också lite oklart vilka ”mångtusenåriga” kristna värderingarna du vill skydda. Rätten för män att gifta sej med så många kvinnor de vill, förbudet för kvinnan att skilja sej eller den att äktenskapet ska vara mellan man och kvinna.

Eller är det Guds förbannelse över att Onan vägrade våldta sin brors änka… för nu är det snart två veckor sedan jag träffade Anders, så jag är rädd att jag ligger illa till just på den fronten.

Tvinga mej inte att ta fram min gamla artikel om att sälja sin dotter som slav, för vi vet alla att du kommer behöva ta på dej den vita, toppiga dumstruten när du kommer dragandes med dylika argument.

Livsprinciper

Däremot delar jag värdet av en livsprincip. Här är mina få principer:

  • Det spelar ingen roll vilket kön du har. Eller väljer att leva i. För du ska alltid vara respekterad och älskad, och bli behandlad helt jämlikt oavsett vilket.
  • Det spelar ingen roll vem du älskar. Eller älskar med. För det finns ingen dålig kärlek. (möjligen dåliga ligg…)
  • Och när kärlek är villkorslös och ömsesidig ska samhället alltid göra allt det kan för att uppmuntra och stödja den. För ett samhälle med mer kärlek är alltid bättre än motsatsen.

Förutom Museveni, Putin, Ahmadinejad, Darth Vader och några till, vet jag få maktgubbar som jobbar så intensivt med att försvåra för människor att leva tryggt i kärlek.

Men nu vet jag en till.

Jag är inte rädd för att vi ska luckra upp könsrollerna och fler såna som mej. Jag är rädd för att vi ska cementera dem och få fler såna som dej.

Jag föreslår en kaffe i Almedalen på torsdag eftermiddag så kan vi snacka lite. Kommer du?

Inlägget är hämtat från min gamla blogg. Innan flytten hade det ca 3,2k likes på FB.

Do good, eller somna om

Nu är det klart… Karol Wojtyla har slagit Agnes Gonxha Bojaxhiusvärldsrekord.

Ni kanske känner dem bättre som den stränga moralväktaren och rabiata homofoben Johannes Paulus II och Mödrarnas moder; Moder Teresa; kvinnan som helt själv sett till att halva Calcutta drabbats av HIV där hon (ivrigt påhejad av Vatikanen) förbjudit kondom, och när hon talade inför Nobelkommitéen sa:

Abortion is the worst evil, and the greatest enemy of peace…

Jag kan komma på hundratals värre fiender till fred än en en kvinnas möjlighet att själv bestämma över sin kropp och eventuella delade stamceller i densamma… men det är ju jag det. En enkel infedel.

Men dessa två kärleksspridare vill Katolska kyrkan såklart hylla som helgon, och det har varit en tävling om att få den snabbaste kanoniseringen nånsin i modern (nåja, i katolska mått mätt) tid.

Moder Teresa har rekordet. typ 10 år tog det. Men Ratzinger tyckte att en karl ska va snabbast, och Super Mario Bergoglio håller med.

Franciscus

Påve Franciscus som genomfört den med magnifika varumärkeskampanjen mänskligheten sett. Utan att ha förändrat något överhuvudtaget får han världen att se honom som en sann faghag som välkomnar frånskilda, homosexuella och kvinnor som gjort abort.

Vilket ju såklart är en osanning, där vi andra tolkar in det vi högst av allt önskar bara för att den nuvarande påven visat sig besitta en del mänskliga sidor. Och jag tror förvisso att han är långt mindre snävsynt än många av sina föregångare. Men att han skulle vara någon som hyllar kärlek mellan människor, ovillkorat kön, krävs kanske iallfall en endaste liten handling, och inte bara ett av oss välvilligt intepreterat uttalande… i vilket han också sa att ”kyrkan kan inte hänga upp sig på frågorna som rör abort, äktenskap för personer av samma kön och preventivmedel”. Vilket är exakt det de gjort i ett par tusen år sådär.

Men jag är inte den som är den. Ingen skulle bli gladare än jag om det visade sej att katolska kyrkan skulle ge välsignelse åt kärleken. Jag tror det när jag ser det.

Var var vi. Jo helgon-in-an-instant. Nu har man alltså tallat lite… nä inte på korgossanra, utan på tidsreglerna. Jorden är ju ändå över 6000 år gammal, så då får man börja rappa på lite, man vet ju aldrig när det tar slut. Och idag blir vår boy-toy-Wojtyla helgon, som tack för att han såg mellan fingrarna när pojkar och flickor användes som leksaker av evilminded kardinaler. Häpp.

Kanonisering

För att bli helgon krävs det först att man är saligförklarad. Då ska man vara

1. Död.

2. Efter sin död ha genomfört minst två mirakel som kan bekräftas medicinskt.

Jag vill inte hävda att nunnan Marie Simon-Pierre inte alls blivit botad från sin påstådda sjukdom efter att hon bett till JP, bara för att samtliga läkare säger säger att hon ljuger. Katolska kyrkans Helgonutskott är nämligen helt opartiskt, och säger de att hon blivit botad så har hon det. Shut up.

Och det stod 251(!) andra personer på kö för att själva bli odödliga genom att vara just de mirakel som JP utfört efter att han dött. Ändå cool feeling att få vara orsaken till att någon får Helgonstatus. Ungefär som att vara Dolly Partons privata manikyrist.

En av de andra mirakelmänniskorna har just gått ut i Europeiska tabloider i helgen o talat ut… eh… I Guds namn naturligtvis, och inte aaaaalls för att parasitera på helgonkulten.

Well. När man väl blivit saligförklarad så måste man genomföra ett mirakel till (man har det hektiskt efter att man dött inom katolska kyrkan, det är inte som inom Jehovas där man bara får traska omkring och mysa i sin kärnfamiljsidyll bland neongröna skogar, cyanblå hav o klappa tigrar i evigheters evigheters evigheter…

Life_on_Earth_forever

 

Katolska kyrkan förklarade att de undersökt saken extremt noga, och att de ”spelar själva djävulens advokat”. Jotack, äntligen en sak jag faktiskt tro på när de säger det.

Miraklet måste bekräftas medicinskt, med samma stora tillförlitlighet och hedervärda rutiner som på den tiden då kyrkan fortfarande dödade folk för att de hävdade att jorden inte var platt.

Så helt mirakulöst(?) visade det sig då att en kvinna i Costa Rica blivit opererad för en brusten aorta i hjärnan samma dag som JP blev påve. Och hon överlevde. Katolska kyrkan förklarar högtidligt att det ”inte kan förklaras på något annat sätt” än att JP är en mirakelgörare. När han för första gången satte sej på sin guldtron. På andra sidan jorden från Costa Rika.

Inte de Costarikanska läkarteamet.

Ty Helgonutskottet är oklanderligt. Och inte en enda som saligförklarats har underkänts. Så noggrann är utskottets processer; man letar tills man finner det man vill hitta helt enkelt. Och då har man ju funnit det. Och då måste det ju vara sant. Såatte.

serviettreligionen

 

Egentligen måste man ha varit död i 5 år innan processen börjar, men eftersom man nallade på den regeln för Bojaxhius skulle måste man göra det också för Wojtyla. Och strax efter att processen egentligen borde fått börja är Vatikanens oomkullrunkeliga beslut redan fattat, och deras superstar är helgon. Varsågod och tänd ett ljus.

Katolska kyrkan är ju liksom lite känd för att tolka regler och förbund lite som man tycker det passar för stunden… och om några år kanske man inte ens behöver vara död… då kanske det räcker att man har låtit sin känsla för anständighet eller kärlek till sina medmänniskor dö; o se, då kommer var och varannan kardinal kunna helgonförklaras på studs.

Helgon

Kanske vi skulle ägna lite mer tid åt att älska våra levande vänner och medmänniskor. Kanske vi skulle fokusera på att hjälpa människor få lov att älska vem de vill. När de vill. Hur de vill. Och så ofta de vill. Istället för att gräva ner oss i döda homofober och placera dem på andliga piedestaler och förväntas tillbe deras smutsiga värv?

Kanske vi skulle låta degradera kanoniseringen till den kitchiga kuriositet det är, men sen istället låta katolska kyrkan (med sina typ obegränsade tillgångar) bidra med öppenhet, frihet och kärlek… Låta dem bistå med lagliga aborter så att tiotusentals kvinnor ska slippa dö i olagliga dito. Och kondomer för att sona hur de bidragit till sjukdomsepidemier genom att frånta människor möjligheten att använda kondom… Lite love helt enkelt, istället för att med näbbar och klor motarbeta detsamma…

Och detta säger jag naturligtvis bara för att jag själv ska kommer ifråga för att bli helgon en dag… I would love to be målad i guld på ikontavlorna. Jag är snygg i guld. Ner på knä sa ja…

Slutligen vill jag på förekommen anledning framföra att jag faktiskt tror på mirakler. Jag tror att de kan ske. Och tror att de sker hela tiden.

Och om nu Bojaxhiu och Wojtyla kan göra mirakler tycker jag de ska låta mirakelvittnarna va i fred med sina Münchhausen syndrom, och istället skynda bort till krigshärjade Syrien, Kaotiska Ukraina, Ökenutvidgade Afrika, Översvämmande Asien eller någon av alla de platser där livet våldtas i Gudars namn, oftast Mammons… Åk dit i era andeformer o gör lite rejäla mirakler.

Eller ta er rod of iron o rensa upp bland katolska homofoberna i Rwanda, de judiska flathatarna i Gaza, de islamska böghängarna i mellanöstern eller de ortodoxa abortmotståndarna i mellanvästern bara för att nämna några… även om jag vet att just dessa stötestenar lär kräva mer än ett Gudomligt mirakel för att ändra på… med tanke på nivån av deras förtappning och höjden av deras hat.

Men. Att göra lite skillnad in the name of love. I den villkorslösa allomfattande kärlekens namn… Är det för mycket begärt?

Sanna helgon

Eller. Börja hylla de som gjort någon verklig skillnad för mänskligheten på andra sätt. Våra sanna helgon som i sanning förändrat världen med sina sanningar; Simone de BeauvouirCharles DarwinRachel Carson, William Shakespeare, Marie Curie, Alexander Fleming, Maria MayerMartin Luther King, Modesty Blaiese, Johan Sebastian Bach, Jane Austen, Maria Callas. Eller tusen och åter tusen andra värdiga glorian.

Det är den typen av mirakel jag ber om dagligen och stundligen. Och det är de gärningar jag tycker man ska få lov att gloata med efter sin död.

Och om jag nånsin startar en världsreligion, så är det dessa som kommer bli helgon. Inte gubbar i guldcape som gjorts heliga av andra gubbar i guldcape.

Så you helgon. Som de high maintenance zombies ni är, kanske ni kunde svälja ert ego lite, kliva ner från era diamantbeströdda troner o uppmuntra era miljoners miljoner followers att resa sej från sina knän o gå ut i världen o göra lite nytta istället för att kräla i stoftet o elda fossila ljus framför era egobilder…?

Annars tycker jag ni faktiskt kan dra er tillbaka lite i tystnad sådär, vända er om i era guldpläterade katakomber och somna om.

Eller gå med i den protestantiska kyrkan där vi är förskonade från dylik avgudadyrkan.

…eller gå med i min världsreligion. Den har inga präster, inga tempel och bara en enda regel: Förändra världen i kärlek. Punkt slut.

 

Naturligt vis, naturligtvis.

”Vi är övertygade om att den naturliga familjen har en helt avgörande betydelse för individens, och i förlängningen samhällets, utveckling och lycka.”

Kristna värdepartiet, som aspirerar på att styra Sverige, har talat. Och jag håller med.

Problemet är bara att det råder en del förvirring kring vad som är naturligt.

Jag förstår att det är helt onaturligt att vara homo, och människan ska inte ägna sej åt sådan som är mot naturen; så som lokalbedövning, Candy Crush eller att korrigera de felsvängda hornhinnor som Gud har välsignat oss med.

Något partiledaren Per Kronlind kanske ska fundera på där han går omkring o provocerar med sin onaturliga synfelskorrigering på syndens näsrygg.

athanasius

 

Allt sedan den gamla crossdressern Athanasius år 367 bestämde vilka texter vi skulle grunda värdepartiet på, har Bibeln varit kristallklar i sin eviga syn på äktenskapet. Och det som varit länge är alltid det bästa. Som att svarta inte får gifta sej med vita, skilsmässa fortfarande är olagligt och män bör ha minst ett par, tre fruar.

Äktenskapet som institution är helig. Vi måste värna om Britney Spears rätt att ingå 55-timmars-oups-I-did-it-again-äktenskap ochElisabeth Taylors 8 äktenskap med 7 olika män. Varav en var bög. Måtte han aldrig gifta sej med den man han istället älskade. Bibelns ord är oomkullrunkeliga.

Jag förstår dock hur värdepartiets heteroäktenskap påverkas när bögar börjar gifta sej; helt plötsligt kommer partiledarnas halvdussinstora barnaskaror att börja kräva samma extravagans som bara ett weddingplannerplanerat bögbröllop kan åstadkomma. Tur att det finns flerbarnstillägg.

Äktenskap som inte genererar barn (trots att vi försöker ett par tre gånger i veckan) är inte värdiga, o därför ska inte vare sig postklimakteriella kvinnor eller impotenta män heller få gifta sej. För jorden behöver fler barn. Många fler. Innan vi börjar ta hand om de som redan finns här.

Och ett äktenskaps främsta uppgift är konsekreras genom vaginal penetration. Med penisen alltså. Inte med nåt annat. Och sen ska de fostra sina barn. Själva. För alla föräldrar är alltid de optimala, och enda, förebilderna för sina barn.

adam

 

Jag vet bara inte hur jag och min make ska kläcka för våra två gerbilerAdam o stEve att vi inte är deras biologiska föräldrar.

Biologi 1.0

”Den naturliga familjen har en avgörande betydelse för samhällets lycka.” Och när vi rör oss utanför människobyn ser vi den naturliga mångfalden vi djur har.

Hos de fläckiga hyenorna är matriarkatet totalt, och den lägsta honan i hierarkin är långt över den översta hanen. Kvinnorna har en en penis, som dessutom är större än mannens, och när hanarna vill visa sej underdåniga så visar de upp sina eregerade kön; det yttersta tecknet på svaget.

Helt plötsligt blev jag lite mindre sugen på att gå till Kristna Värdepartiets partimtöten, om de nu är så måna om de naturliga beteendena.

Bland djungelfåglarna är vardagsbekymren så ringa att de ägnar ca 100% av sin vakna tid åt att klä ut sej och lära sej komplicerade danser. Lite som Let’s dance. De dansar oavsett om nån kollar eller inte (till skillnad från Let’s dance som kräver sina reklamintäkter).

Men när en honfågel närmar sej go-go-dansar de lika extatiskt som en nyutkommen bög till Bra vibrationer, i sin iver att visa sej manliga, att honorna tröttnar på deras självupptagenhet.

paradisfågel

 

Precis likadant gör skogshönsen.

Ja, och Let’s dancedeltagarna då.

Hos dvärgchimpanserna handlar all vaken tid om att fokusera på könet på de andra aporna. Ungefär som värdepartisterna med sin fanatiska fäbless av att dela upp världen långa och korta urinrör.

Både sociala band stärks och konflikter löses med lite pill i grenen bland trädgrenarna. Hos aporna alltså. Inte värdepartisterna.

Könet på den de har sex med är dock helt ointressant. Hos aporna alltså. Inte värdepartisterna. Där är det skitviktigt vilket kön den andre har. Eventuellt också hur stort det är? Det är fortfarande oklart.

Jag vet både en o annan krigshärd i världen som kanske skulle prova på detta, mer naturliga, sätt att lösa konflikterna på. Pax för att inte ta tag i Krimkrisen. Jag pallar inte med en ärkerysk smyghomo med våldsfetish.

Men säg till om det blir en kris i Washington. Då kommer jag.

Springande alltså. Eh. Såatte.

Höstspindelns hona är så stor, stark och våldsam att hon går med på att bli bunden innan hon parar sej med hanen, för att inte döda honom av misstag under älskogen. Naturens naturliga SLM.

Drottningmyran tar sej ett litet harem av hanmyror och sparar deras sperma inne i sin kropp. (Märk hur taktfullt jag avstod från vidare jämförelser med SLM).

sjöhäst

 

Sjöhästarnas honor har penis som hon för in i hanen för att befrukta hans ägg, varvid han blir gravid. Allt ytterst naturligt.

Värdepartisterna måste älska människosjöhästen Thomas Beatie, världens första gravida man, för tänk så många barn som skulle alstras i en värld där männen också drog sitt strå till barnalstringsstacken. Beatie har fött tre.

Hur många har du fött Per Kronlind. Din latmask.

thomas-beatie

 

Tamarinaporna är kvintessensen av regnbågsfamiljer, och den vanligaste kombinationen är en hona och två hanar där alla gillar alla. Jäkla homobigamist.

De har inte fattat att det ju bara är hanen som får ha flera honor. Inte tvärtom. Annars är det inte naturligt. Bibeln är lika övertyglig som en gängse schlagertext med detta. Tur att bögapan snart är utrotningshotad.

Bland flera bläckfiskarter bygger bear-hanarna stora bon för att impa på honorna. Honorna tröttnar snart på de enfaldiga muskelbyggarna. Då kommer de små twink-bläckfiskarna med brains som klär ut sej till honor o kör lite petting med de andra hanarna.

Då passar honan på att ligga med drug-sjöhästen, o får på så sätt ungar som har den smartes gener, men kommer bli skyddad av den dumme starke.

Hängde ni med i vändningarna värdepartister? Som vilken kväll på Wonk som helst.

Eller är ni som den starka, dumma bläckfisken som inte fattade vad som hände när den lille bögen kom o överlistade er alla genom att killa er på magen. Killekillekill.

Postludium

Kristenheten har en del oerhört vackra värderingar, och människor som lever efter dem i villkorslös kärlek.

Och sen har vi den kristna korpelarörelsen där vi penslar varandras analskåror i Herrens namn. Och allt däremellan.

Jag försöker sätta in Kristna Värdepartiet på skalan, och knäpper åt mitt skärp ett extra hål. För med den unkna syn på människan värdepartisterna visar upp så är jag rädd att ni ska komma springande med brödpenslar och insistera på förbön.

För att det är tydligen mer naturligt än att jag och min make ska få vår kärlek skyddad i lag.

Trots att det möjligen blivit lite svårare att idka älskog nu när maken fått sin nya OnePiece och vägrar ta av den. Men ni fattar vad jag menar.

Eller gör ni det?

För jag orkar ärligt talat inte höra ifrån er förrän ni fattat.

Förrän nu lärt er skillnaden på en kvinna som förblöder för att hon kört upp en stålvajer i underlivet och 4 delade stamceller.

Förrän ni slutat förvandla tillvaron för alla barn som lever i regnbågskimmer till er dystra, monokroma världsbild.

Förrän ni visat att ni faktiskt värderar människor utifrån deras ord och handlingar, inte utefter vilka körtlar som ingår i det endokrina systemet.

Förrän ni förstått att den här planeten behöver mer kärlek, inte mindre. Och bara en riktigt ondskefull människa vill förbjuda en av kärlekens yttersta föreningar.

Fram tills dess är ert värv lika värdigt som när Adam just åt lite av stEves bajs.

Och då var det ändå helt naturligt för honom.

Jesus struntade i snopp o slida

Julen handlar om kärlek, och i krubban sover barnet som ska påminna oss om det. Samtidigt trampar Jesusbarnets självutnämnda ställföreträdare på denna kärleks närvaro med all sin kraft. Den mellan mig och min make vill säga.

I skrivande stund kan jag förvisso hålla med skriftkramarna, då min make just har gjort ett storkok svavelosande brunkål. Men när jag vädrat ut skitlukten ligger stanken från de organiserade fundamentalistiska religionernas förakt för kärleken tungt kvar.

När hans Helighet i kväll drar på sig sin snyggaste guldlaméskrud för att sprida kärleksbudskapet vid midnattsmässan i Rom om någon vecka så kommer han att exkludera all kärlek som inte liknar den heliga familjens.

Skam den som skiljer sig. Skam den som väljer att älska fler än en person. Och skammeliskam den som väljer att gifta sig med sitt livs kärlek. Det vill säga om den har samma sak mellan benen som man själv har.

För papisterna ser inte människor som älskar varandra. De ser snoppar, snippor och hål som olika saker ska in i. Och de gör det med en sådan frenesi att även en luttrad bög som jag rodnar.

Jesus representerar för mig en villkorslös kärlek. Samma kärlek som det efterföljande patriarkatet lättvindigt villkorar (utan att ens reflektera över hur Jesus själv glatt omgav sig med ett litet entourage av karlar i lättöppnade kaftaner).

Jag kommer sitta som klistrad vid påvens midnattsmässa och hoppas att någon till dess har berättat för honom om kärleksbudskapet. Jag kommer be för att han inte ska jämföra min kärlek med miljöförstöring som han gjorde förra året, eller med krig som han gjorde året innan, utan i stället hyllar kärleken.

All kärlek.

Alla möten där människors hjärtan smälter samman i kärlek. Som för mig och min man. Det står heller inte i strid med bibeln, då den säger att jag inte ska ligga med en man som jag ligger med en kvinna. Och det ska gudarna veta att jag inte gjort, renlärig homo som jag är.

De fundamentalistiska organiserade religionerna har mycket att säga om kärleken: som att det skulle vara onaturligt att vara gay, och att vi inte ska hänge oss åt sådant som strider mot naturen (som att opereras under narkos eller färga håret).

De verkar också tro att gay är något som smittar (som att heteroföräldrar alltid får heterobarn). Föreningen mellan man och kvinna är nämligen helig (som Britney Spears tvådygns fylleäktenskap och Elisabeth Taylors åtta äktenskap med sju olika män).

Dessa trosstofiler tror kanske inte att vi kan ta till oss den nya fria kärleken, på samma sätt som vi inte vant oss vid nymodigheter som internet, vaccin och hjulet. De väljer att lägga sin energi på förbud, förakt och fördärv i stället för på tolerans, acceptans och kärleksdans.

Jag vet att det finns församlingar, präster och mängder av vardagsreligiösa som hyllar kärleken i alla dess olika former. Helt underbart. Heder åt dem. Men organiserad och fundamentalistisk religion har ofta givit heder en helt annan innebörd, och med det åsamkat långt mer smärta än glädje. En heder som tvingar människor in i självförnekelse, självförakt – och självmord.

Julen 2010 kommer många bögar och flator tvingas tillbringa utan en familj som älskar dem, för att de har haft modet att vara sanna mot sig själva. Och när julefriden lägger sig i de svenska stugorna kommer andra tvingas att återigen fira jul utan den de egentligen älskar, eller ens hopp om att någon gång hitta den sanna kärleken.

För julens kärleksbudskap gäller tydligen inte alla.

Den här världen behöver mer kärlek – inte mindre. Och får jag önska mig en enda sak i julklapp så är det att vi tillsammans ska konfrontera Guds mest styvnackade kärlekshatare, vilken religion de än företräder, för att öppna deras hjärtan för kärlekens många ansikten.

För så länge det finns människor som inte vågar älska för att religionerna kämpar mot dem, kommer jag att kämpa för allas rätt att älska vem de vill.

Och med vem de vill.

När och var de vill.

Kämpa för att vi ska älska mer, precis som Jesus gjorde.

artikeln var först publicerad i Aftonbladet

aftonbladet