Trettondagsdikt

Vid Berwaldhallens 13dagskonsert i SVT är det många som velat ha dikten jag läste. Det var ett litet stycke som jag skrev på en turnébuss i julas, en natt någonstans mitt emellan Umeå och Luleå.

Jag har alltid upplevt att Kristendomens olika storys om trettondagen har missat ett viktigt fokus, nämligen modern. Så detta är en hyllning både till Maria, men också till alla som någonting blivit mor. Detta är till er.

Och ja, det är skrivet med en stor glimt i ögat, vilket ingen med en gnutta humor såklart missar. Bara alla andra. 😉

När trettondagen kommer, en födsel firas skall.
Han ligger sött och sover, i krubban i ett stall.
Men hjälten juldagsnatten är hon som har stått pall
förlossning i en spilta, till ljud av åsneskall.

Ty nu på trettondagen, i Betlehemmets dal
blott tvenne veckor gått, sen födslovåndans kval.
Och utan någon lustgas, och ej epidural
den väg Messias kommer, känns plötsligt väldigt smal.

Och trots att vi bör hylla, just hon som hyllas bör.
tre gubbar i från väster dom sagan överkör
när dom sej själva höjer, och nya mamman stör.
Med rökelse vad ska man, när underlivet blö’r?

För säga vad man vill, när gäst av kungaätt
så oanmält anländer, helt utan etikett.
Då är en del att stå i, om allt ska falla rätt;
att låtsas vara oskuld och nyförlöst, i ett.

Här har vi nåt att lära, av mor Marias glöd;
Först framställ dej som helgon, trots att du ej är död.
Sen kalla älskarn Ängel, och du blott honom löd.
Sist kräv av dina gäster, mer guld i överflöd.

Nån skriker hora?

”Dra åt helvete din hora”.

Jag står i frukostkön på hotellet och ordet hora ekar i mitt huvud. Men jag pratar inte om moderatpolitikern Delmon Haffo, utan om några ungtuppar som häller upp kaffe.

En av dem deklarerar att han ”spelat bortamatch” med en kvinna på våning 5. De kallar henne för hora. Sen häller de mjölk i kaffet.

Vi har alla sett Haffos patetiska stand-upförsök inför sina skrockande partikamrater. 

Men jag är inte det minsta chockad. Detta är en återkommande ton i det rådande samtalsklimatet och den som inte känner till det är inte en del av samtalet.

Men det som händer timmarna efter Haffos storstilade uppsägning är desto mer chockerande.

Först gör statsministern partipolitik av de kränkande orden, och tar på något mystiskt sätt Haffo lite i försvar genom konstatera att allt egentligen är Anna Kinberg Batras fel. 

Sen dyker Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé upp i nyheterna och är gråtfärdig av chock. Och jag kan bara anta att han är chockad över att mobben på Gamla Stans kontor visar sej vara tekniska imbeciller som broadcastar sitt klavertramp.

För är han chockad över själva språkbruket behöver han nog få hjälp att öppna dörren till sin skyddade verkstad.

Idag lever nämligen många av oss i en digital verklighet där ord som ”dra åt helvete din hora” närmast framstår som en komplimang i jämförelse. 

Jag avskyr att behöva göra detta till en fråga om män, kvinnor eller andra, för världen kan inte förklaras så enkelt.

Men det är dessvärre fullständigt omöjligt att bortse ifrån det faktum att jag sällan hör en kvinna stå och skrika horbock till sina kollegor medan ett gäng kvinnor står runt henne och skrattar så de kiknar.

Jag sneglar mot bortamatch-killarna. De skrattar så de kiknar. Jag känner deras privilegium. Vi är vita män i yngre medelåldern med språk, jobb, bostad och plattform.

Och med det kommer inte bara en värld där många dörrar är öppna.

Med det kommer också ett enastående ansvar, och jag har god lust att rusa fram till dem och skrika; ”Hur fan tänker ni? Hur tror ni att vi ska kunna få en värld som genomsyras av tolerans, mångfald och kärlek när ni kräks ord så att man bara vill tvätta munnen på er med tvål? Eller vill ni hellre ha en värld som genomsyras av det ni nu bygger med; av intolerans, enfald och hat? Va?!”

Men jag skriker inte, för jag tror inte vi får en värld där vi inte skriker åt varandra genom att skrika.

Så istället tar jag min tallrik med havregrynsgröt och går och ställer mej vid deras bord. Nära. Lite för nära. Som en psykopat i kajal. 

Och där står jag och idisslar min gröt i lugnt och ro. För första gången blir de tysta, och jag ser att de känner igen mej. De tömmer sina kaffekoppar och glider iväg ut i världen.

Jag vet att jag bara tystat dem ytterst tillfälligt. Men jag vet också att de vet att jag vet vad de har sagt. Och när de lägger sej ikväll kommer bilden av en sminkad bög utan känsla för personlig space förfölja dem tills de själva kommer på bättre tankar.

Och jag skiter i att de inte fick avsluta sitt kaffe, för det som bekymrar mej är att tjejen på våning 5 kanske väljer att inte komma till frukosten och ta något kaffe alls. För att slippa bli kallad hora av deras blickar.

Världen blir vad vi gör den till. Så sluta läsa denna text nu, höj blicken och respektera nästa medmänniska du ser, om än bara med ett leende och ett vänligt ord. 

Det är så vi påbörjar förändringen mot ett annat samtalsklimat.

Metro 2 – Om män som snor äran

Sedan sommaren 2015 är jag semimånatlig krönikör på Metro. Du hittar alla krönikor här, och där kan du också läsa alla kommentarer. (En och annan är faktiskt snäll också. Nästan.)

Om att sno åt sej äran för andras upptäckter

Allt sedan Lucys bröder braverade om nedbrottade dronter har mannen kvoterats in – för att hen är en man.

Inom vetenskapen kallas detta för Matildaeffekten.

Som när Bell (en kvinna) upptäcker pulsaren och hennes lärare Hewish (en man) tar åt sig äran. Och Nobelpriset. Det är något med mäns endokrina körtlar som får dem att tro att det är deras rätt att bre ut sina små kön över den stora världen. Trots att det enda jobb jag kan komma på där just en penis verkligen behövs är i bögporr. Och inte ens alltid där.

DNA-molekylen upptäcktes av Franklin (en kvinna). Hennes kollega Wilkins (en man) passade på att presentera hennes material när hon var på semester, för han fattade inte att de var kollegor, utan trodde att hon var hans sekreterare som bara råkat göra jobbet. Åt honom. Matildaeffekten.

Samtidigt som kvinnan just erhållit rätten att vara myndig får överläkaren Bier (en man) en professur efter att ha injicerat kokain i sin (får vi anta) lojala assistent Hildebrandts (en man) ryggrad, och sedan se hur mycket stryk han kunde ta.

Efter 10 minuter kunde Hildebrandt köra in en virknål i låret
Efter 13 minuter brändes han med en cigarr, och det gick utmärkt. Bra att veta.
Efter 20 minuter kunde Bier rycka loss könshår från Hildebrandt utan smärta. Brösthår däremot funkade inte. Inte ens med kokain i ryggmärgen. Vilket förklarar varför mina polare som silkespeelar bröstet alltid verkar lätt deprimerade.
Efter 23 minuter var ett hårt slag med järnhammare mot skenbenet inte särskilt smärtsamt.
Efter 25 minuter kunde Bier rycka och dra Hildebrandt hårt i testiklarna utan smärta.

Eureka! Efter det lyckade experimentet gick de ut och firade. Sedan blev Hildebrandt liggande i nio dagars baksmälla. Och sen dog han.

Medan två salongsberusade gubbar gräver varandra i könet i vetenskapens tjänst, upptäcker Meitner (en kvinna) nukleär fission. Något som hennes kollega Hahn (en man) får Nobelpriset för. Matildaeffekten.
Och när någon påpekar problemet, och försiktigt hintar om att världen inte ens är binärkönad, får den förbereda sig på samma gammaltestamentliga ilska som drabbade Kopernikus när han kom dragandes med heliocentricitet (att jorden snurrar runt solen, reds anm).

Hade en kvinna genomfört Biers experiment hade hon nog fått smaka på (männen) Moniz och Freemans Nobelprisbelönade metod, att kötta upp en ishacka genom ögat och gojsa omkring lite, så kvinnan sluppit sin hysterika. Men jag vill något annat.

Vid min premiär av operetten Läderlappen om några veckor har jag därför bland annat bytt flera män mot kvinnor och transpersoner, för att trasa sönder denna tragiska tradition. Jag ser det som en underbar möjlighet. Och dito skyldighet. Ty världen behöver bereda plats för annat än män. Kanske till och med i bögporr?

Samvetssammelsurium

Samvete är livsviktigt. Det hjälper oss att agera med hjärtat.

Men samvetsfrihet är livsfarligt, för det är hjärtlöst. Det har, trots namnet, inget med frihet att göra, utan är ett sätt för människor att sätta sin högst privata tro över skyldigheten vårda i sitt yrke.

Är du Jehovas vittne ska du kunna vägra blodtransfusion.

Är du ortodox muslim ska du kunna vägra vissa undersökningar.

Är du frikyrkopastor ska du kunna vägra viga människor utan att först dra ner brallorna på de förälskade, och idka lite bibliskt skrevtittande.

Och. Enligt Kristdemokraternas nya ledare behöver vi nu lyfta frågan om att region-och landstingsanställda ska kunna vägra göra sitt jobb. Iallfall om ShivaJesusMuhammed eller typ Gandalf säger så.

Samvetsfrihet

Begreppet har ett läskigt arv, och blev känt 1958, då man ville låta biskopar slippa viga kvinnor till präster.

Och jag håller egentligen med anhängarna. För naturligtvis ska ingen människa tvingas utföra en abort. Och det är också därför det finns ca hur många yrken som helst i världen där man inte behöver göra det.

Men har man valt en utbildning och ett jobb där abort är en del, då får man vara så snäll och stanna vid sin läst, istället för att välja ut de delar som passar.

Annars hade jag blivit proffsfotbollsspelare. Förutom själva spelandet på planen, som jag inte kan utföra av religiösa skäl. Men resten går bra; Jag skulle va först in i duscharna, och sist ut.

Men jag har fått förklarat för mej att det inte fungerar så för fotbollsspelare.

Och det gör det inte för barnmorskor heller.

Nej till livet

När världens samlade intelligentia insett att kvinnans kropp är kvinnans val har vi kvar en skränande massa som fortfarande vill bränna Copernicus skrifter för att de har mage att påstå att jorden är rund. Samt den nytillträdda ledaren för ett marginaliserat riksdagsparti som sittdansar på 4%-spärren. Men frågan om att inskränka abortfriheten är för ömtålig för att bjudas upp till dans.

Jorden är 3000 år gammal. Och 4 stamceller som är 6 timmar gamla är i princip en vuxen människa. Prisa Herren.

Nymoralister och tokreligiösa fortsätter med sin hets och sin fulretorik, samtidigt som de har uppenbara svårigheter att inse fakta; Förbjuden abort inte leder inte till färre aborter. Det leder bara till att fler illegala aborter, som enligt WHO dödar en kvinna var tionde minut.

Medan du läser detta inlägg kommer en kvinna att dö för att vissa väljer en morula, som inte ens skulle överleva i en petriskål, framför en vuxen kvinna som hamnat i en situation hon anser är ohållbar.

I Länder som USA har abortmotståndarna tillåtits vika ut sej, och där står varenda abortklinik under ständigt mordhot. Det är som vanligt lite oklart var i Bibeln de hämtar sin motivation. Men vi låter dem bläddra, och hoppas de hittar ritningarna till en ark, så de kan segla iväg, och låta oss andra fortsätta leva.

Akta er för kanten bara.

Förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Påsken är här. Häxorna flyger till blåkulla medan vi sitter i Anton Bergskt sockerkoma o zappar mellan Lloyd-Webbers musikal och Mel Gibson som facear sina olika hjärnspöken.

Idag handlar det om Jesus.

Jesus var ungefär så cool det går att bli; Sket i heterokonventionen och valde att leva med sin extended family av hipsters. Fördomsfri mot de på samhällets botten, men kompromisslös mot templens maktkåta gubbar.

Allt medan han predikade kärlek.

Låt oss inspireras av berättelsen om människan som dog för sin tro, så att vi kan förändra världen för de som dör för andras tro.

rickard jesus

Bland världsreligionerna har en osalig blandning av saliga män kidnappat arvet från Jesus för sina egna agendor; En stenhårt villkorad kärlek där bl.a. de mest insnöade frikyrkorna, de mörkaste formerna av katolicism och de mest hjärtlösa formerna av islam enas i fuldans.

Deras vägar må vara olika, från ord till piskor. Men målet är detsamma; Att banka in i oss att kärleken inte är störst.

Och fundamentalistiskt religiösa är världsmästare på att städa undan sunda ifrågasättande av rådande normer… och med städa undan menar jag smutsa ner sej genom att förnedra, förbjuda inträde i, gömma bakom tyg och galler, frånta makt och förminska…

Samt stena till döds.

För de ser sig själva som mer värda än andra.

Men…

kyss

Men jag är Jesus. Jag är Muhammed. Och jag är Maria Magdalena.

Och du är det.

Den prästvigda kvinnan är lika mycket värd som Påven. Och den tiggande kvinnan i kåkstaden jag cyklade förbi idag likaså.

Irans högste ledare Ali Khamenei tycker han är mer värd än den unga bögen Nemet Safari, bara för att Khamenei har tagit sej möjligheten att döda Nejet. Men Khamenei har fel.

Kvinnan som stenades ihjäl är lika mycket värd som Kung Salman av Saudi. Och Nemetspojkvän (som också blev dödad) är lika mycket värd som Profeten Muhammed.

Och du är lika Gudomlig som Jesus.

För vi är alla lika inför Gud.

För många är det en Golgata kvar att gå innan de kan låtsas som om de har ett kärleksbudskap att komma med. Men är de redo att gå, tar jag dem gärna i handen och viskar några tips i deras öron…

De kan börja med att sluta sitt skrevtittande och istället uppskatta människor för vad dom är – inte för hur Gud har skapat deras endokrina körtlar.

De kan villigt underordna sej sina egna ord; att vi alla är lika inför Gud.

Och de kan predika och leva det enda som är viktigt; en värld där all kärlek är bra kärlek.

Det är det enda.

Annars kan de krypa tillbaka till det mörker de kommer ifrån, för världen är inte deras att sprida dynga i. Och jag är inte det minsta intresserad att följa deras sömniga regler.

Jag vill se kärlek. Bara kärlek.

Villkorslös sådan.

Och jag har bara en sak att säga;

Förlåt dem Fader, för de vet uppenbarligen inte vad de håller på med…

Jag önskar er alla en riktigt underbar påsk, fylld av all kärlek, glädje och godis.

jesus

Jesusbilden är tagen av den fantastiska Erik Lundback.

Håll Käften, tack

När jag precis hade börjat sjunde klass bröt några niondeklassare upp mitt skåp.

Jag borde kanske skylla sej själv; Jag hade färgat håret rött, nitarmband och lite, lite kajal. Inte tillräckligt mycket för att nån ska se. Men med det tunna strecket längs med fransroten kände jag mej lite, lite mer som min stora idol; Madonna.

När skåpet bryts upp hittar de kajalpennan. Och ett klistermärke med Madonna. Från att ha tryckt längs med väggarna och ibland blivit lämnad i fred så länge jag inte syntes, började en häxjakt på bögen. Och jag var livrädd för att gå till skolan.

Det är samma barn som vaknar upp idag. Istället för att städa ur mitt uppbrutna skåp, börjar jag dagen med att radera några kommentarer, efter inlägget om dragqueens igår.

12

 

Jag trycker inte längre längs några väggar, för jag är inte längre rädd. Och jag har gett mej in i leken, det är jag mycket medveten om. Och jag tycker jag tål den ganska bra.

Men känslan av att vara måltavla för andras hat är ändå jäkligt fuckig. Har folk verkligen inget bättre för sej. På riktigt.

rickard-söderberg-4-år-604x610

 

Jag tittar på mej själv som barn och ser hur ömtålig jag är. Jag överlevde.

8

 

Sen tittar jag på dagens ungdomar som är lika ömtåliga, men som kanske inte har samma supportsystem. Och då blir jag så fruktansvärt förbannad. För orden har blivit grövre och bakom digital anonymitet är det enkelt att blotta sina mörkaste sidor mot ungdomar som vill uttrycka sej som de vill, leka i samförstånd och kramas i kärlek…

1-610x162

 

Tack o lov har jag universums mest underbara familj, som alltid till 100%procent inte bara accepterat vem jag är och vad jag vill göra – utan också helhjärtat stöttat mej dygnet runt från den dagen jag föddes.

Dessvärre är inte alla vuxna lika kloka som de är. Och jag har svurit vid allt heligt att så länge jag orkar stå upp för varje kid som inte får lov att uttrycka sej som den vill, och varje ungdom som inte får krama vem den vill.

9

 

Det finns nämligen en liten del av mänskligheten där rötan vuxit sig så djup att den svämmar över i mejl, kommentarer, tweets, SMS, tillrop… och knytnävar. De är kanske inte så jäkla många, men de är obeskrivligt annoying. Väl skyddade bakom politiska program och heliga böcker sprida de ett irrationellt hat under parollen; objektiv sanning i vilken vi måste döma andra. För så har vår Gud/Profet/Führer/Patriark/sekt- eller partiledare sagt. Hat som får barn att inte vilja gå till skolan för att de är rädda. Som får ungdomar att ta livet av sej.

Kvar står vuxenmobbarna i sin skenhelighet och rättfärdigar sina äckliga handlingar.

14

 

Varje vuxen som inte bidrar till att minska dessa trakasserier är en del av problemet. Varje vuxen som inte aktivt ryter ifrån när sömniga synagogor, gammalmodiga frikyrkor, styvnackade östliga ortodoxa kyrkor, fundamentalistiska moskéer eller politiskt extrema partier sprider homofob dynga.

23

 

Vi måste hjälpas åt att påminna dessa belackare om att det finns ett annat sätt att göra det på. Miljoner och åter miljoner troende har redan omfamnat kärleken och sett att deras respektive Gud faktiskt tycker det är bra med lite mer kärlek på jorden. Inte mindre. Som har förstått att kramar är bättre än slag.

15

 

Men många bokstavstroende är hårt hjärntvättade, och kommer rapa ett mantra om att det är i kärlek som de talar om för oss att vi är vidriga. De kommer säga att de inte hatar ”dej”, bara ”dina handlingar” av den enkla anledningen att de själva inte tar ansvar för sina handlingar. Då är de enkelt att separera de två.

Men för en ung kille känner den där pirrande åtrån i magen när han pussar en annan kille för första gången i livet, så är det faktiskt ingen skillnad. De ÄR sin känsla.

11-610x110

 

Jag kan inte tänka mej något fulare än att förminska människors rätt att älska. Sig själva. Eller nån annan. Inget är mer ondskefullt än att försöka få människor att kramas mindre. Att älska med varandra mindre. Inget.

33

 

Ingen kid ska nånsin behöva trycka längs med några väggar, bara för att vuxna är idioter. Så nu får ni fan tagga ner o skärpa er. Inte bara för att jag är sjukt trött på att behöva börja varje dag med att deleta tweets och kommentarer. Utan för att ni tar livet av ungdomar!

Hur kan ni inte fatta hur det känns i en ung människas kropp varje gång ni säger att hen är onaturligt, oönskad eller orättfärdig? Hur?

41

 

Det finns mängder med människor i världen som lyder under ett förtryck som är oändligt mycket större än det vi har här i Sverige – och där har vi ett enormt ansvar i att dela med oss av vårt gemensamma överflöd; öppna våra plånböcker så mycket vi kan, våra hjärtan så mycket vi orkar och våra gränser så mycket det går.

Ingen ska behöva gråta sej till sömns för att vuxna är hjärt- och tanklösa; besatta av sina ogudaktiga fördomar.

5

 

Alla som inte tillåter era kyrkor, moskéer, synagogor och partilokaler ha öppna fönster och öppna hjärtan, kan väl va snälla att krypa tillbaka till dessa mörka hålor, så slipper iallfall vi andra höra era satansverser.

21

 

Sluta smutsa ner alla underbara troendes rykte genom att bete er som skit. Sluta pissa på Gud och Demokrati genom att vara dess värsta representanter. Try something new. Prova att älska. Prova att älska med någon. Det finns en underbar värld där att upptäcka.

7

 

Sorry. Men jag är förbannad nu. Det är inte varje dag man orkar låta allt rinna av en. Ibland pallar man inte ta mer skit, och då tycker jag ändå att jag är ganska hårdhudad.

Tack o lov står jag inte ensam. Det finns mängder av människor där ute som slåss för kärleken. Jag älskar er. Varenda en av er. Så tyck inte synd om mej. Detta är inte martyrinlägg, och det är inte synd om mej. Jag får så mycket kärlek från så många olika ställen och ser mej själv som en av de lyckligast lottade människorna i världen.

3-610x185

 

Vill ni göra något så skriv istället ett ord till den unga personen som är utsatt för mobbing i plugg eller på jobb. Likea den som lägger ut ett kärleksbudskap och visa att ni finns för de som är utsatta för hedersrelaterat förtryck.

Krossa fördomar genom att sprida kunskap där den saknas. Ifrågasätt vänligt de som upprätthåller den gamla, heteronormativa patriarkala normen, vare sig det är på ditt jobb, din familj, din community eller din församling.

Länka något smart eller skicka ett mess till den där som du kanske själv inte var helt snäll mot i plugget. Ge 20 spänn till en bra organisation som ex Friends eller RFSL, eller hissa en regnbågsflagga på din wall.

Anything. Men var med och gör skillnad.

Ryt sedan ifrån till den som fortsätter sprida intolerans och stör de grupper som försöker mobilisera hat så att de aldrig kan växa sig starka. Reagera när mörkret sipprar ut på tvivelaktiga debattforum, från troll på twitter och från obetänksamma ”vänner” på Facebook

Det är så vi förändrar världen. Tillsammans. Nu.

rickard-sover-573x610

 

Lika trygg som jag sov hemma när jag var barn, ska varje barn. Och det är upp till oss vuxna.

26

 

Jag säger bara; håll käften själv!

Tack.

Inlägget är hämtat från gamla bloggen. Innan flytten hade det ca 6k likes och 150 kommentarer.

Nyårslöfte

Dags för nyårslöften. Berättelser om människor i svält och flykt knuffas undan av tips på hur man blir lycklig av att inte äta. Bantning; Den sämsta quickfixen till illusionen av det perfekta livet sedan knarket uppfanns.

Det är en sak att ta hand om sin kropp och må bra. Röra på sej är skönt, och bra näring gör att man orkar mer.

varning

Men det är inte det vi pratar om. Istället pumpas vi, som gåslevergäss, fulla med bilden av att vi måste späka oss för att anpassas till samhällets konforma mall av hur man ska se ut; Självförtroende mäts i centimeter och människovärde i BMI.

Barn med anorexi, tonåringar med bullemi och vuxna ortorexi är symptom på ett samhälle som är sjukt. Vi svälter oss på njutning och matar oss med självförakt. Och har ändå dåligt samvete. Detta gift som genomsyrar vår värld och får oss att nedvärdera oss själva.

Att försöka förändra sitt verkliga yttre för att passa in i en retuscherad bild av verkligheten är ungefär lika effektivt som att sätta ett plåster på ett avsågat ben. Den som bara kan acceptera sig själv om den blir annorlunda; den kommer aldrig bli nöjd.

Jag kan inte tänka mej ett sämre nyårslöfte än att upprepa mantran om att man är för ful. För tjock. För lång. För smal. För kort. Har för stora. Har för liten. Har för många. Har för få. Att kroppen är fel. Allt är fel.

Nyårslöftet om att odla ett intensivt självhat. Som om världen inte hade nog med avsky.

bada-4

Ta istället hand om din kropp genom att älska den. Hela din kropp.

Behöver du av hälsoskäl göra något, gör det med varsam hand. Smek din kropp under tiden, och tala om för den att du älskar den. För den är du.

Men se på din kropp med kärleksfulla ögon. Uttryck varje dag tacksamhet gentemot denna magiska enhet, som låter dej uppleva livet.

Alla kroppsdelar funkar inte som man vill hos alla. Men så länge vi lever har vi delar av kroppen kvar som funkar. Och dessa har vi en möjlighet att vara tacksamma för. Att älska.

Ögon som kan läsa dessa rader. Öron som kan höra musik. En näsa som kan känna doften av nejlika i apelsin och regnvåt asfalt en sommargryning. En mun som känner smaken av choklad, jordgubbar och kyssar.

Händer som kan smeka, ben som kan gå eller armar som kan krama. Muskler som får oss att le, som skapar skratt. Och som håller tätt så att vi inte bajsar ner oss fastän vi skrattar.

En hjärna som förmår att processa denna text, och en fantasi som ger oss möjligheten att skapa en inre värld där vi är perfekta, precis så som vi är. Där vi inte räknar fel och brister – utan där vi räknar rätt och tillgångar.

Ett hjärta som kan hysa empati, ett bäcken som bär på åtrå. En livmoder som ger liv åt ett barn och en rygg som kan bära den som inte själv kan gå.

Är inte detta värt att fira, så vet jag inte som är värt att firas.

Är inte detta värt att älskas, så finns det ingen kärlek i världen.

venus

Detta är mitt nyårslöfte. Mitt enda. Att inte bara arbeta för att sprida kärlek ut i världen. Utan att också sprida den in i min inre värld.

Jag kommer inte lyckas varje dag. Och jag vet att det är svårt. Men jag kommer försöka. Och vi får hjälpa varandra palla.

Och om ni tvekar, eller behöver öva, är det bara att hänga med mej till nakenbadet i Skanör i sommar så ska vi bada och ha roligt, utan några som helst dömande blickar. Bara kärlek.

Om jag vinner Melodifestivalen lovar jag att ställa till med den värsta grymma festen stranden nånsin sett. Kommer ni?

Eller som RuPaul säger: Om vi inte ens kan älska oss själva, hur fasen ska vi då kunna älska någon annan?

Kroppen som gisslan

Det är fullständigt barockt att vi ska behöva fortsätta lyfta frågan om människors lika värde, oavsett regerande könshormon. Men som vi alla(?) är plågsamt medvetna om, lever vi i en ganska rutten könsmaktsordnad värld – en värld där kvinnan alltid visar sig ha lite mindre makt än mannen…

Snackisen idag än min goda vän o kollega Laine Quist som tvingats ta upp frågan igen, efter att ha blivit anklagad för förargelseväckande beteende då hon solade topless på en badplats.

”Varför ska jag som har snippa skyla min överkropp när människorna runtomkring mig som har snopp slipper gömma sin?!

Jag har två påsar med fett på min överkropp, precis som min man! Nu råkar mina vara lite större än hans men jag tycker att hans är vackrare att titta på.

En manlig överkropp är minst lika vacker och kan var lika sexuellt upphetsande som en kvinnas, alltså kan även den väcka ett ”förargelseväckande beteende…”!

Men ändå är det jag, kvinnan, mamman, som får skäll och ska skämmas för att ha visat mina bröst.”

bröst-anatomi

 

I samma veva förklarar Sverigedemokraterna, med deras omisskännliga brist på fingertoppskänsla, det såhär:

Det kanske till och med kan vara en del utav herrarna som uppskattar de bara brösten. Jag får väl säga som Putin, det var väl trevligt när demonstranterna hade bara bröst o förgyllde tråkiga möten.

Med två meningar kokar den aktiva SDpolitikern ner några tusen års förtryck o diminuerar kvinnan till viljelösa bröst som ska behaga mannen.

Och kanske hetsa upp honom lite. Så länge han har makten vill säga. Makten över henne.

Och han visar att mannens makt sannolikt handlar om ren armstyrka… för det är näppeligen intelligens.

Och det är då det börjar bli allvar. På riktigt. Och frågorna där kvinnan fråntagits sina rättigheter är flera; låt oss prata om två av dem…

Abort

Abortfrågan är kontroversiell. Inte för att det är kontroversiellt att välja att avlägsna en matsked delade stamceller från sin kropp istället för att vänta 9 månader och sedan sätta ett oönskat barn till världen.

Den är kontroversiell för att det finns människor (som tror att jorden är platt och ca 3000 år gammal) som anser att det är kontroversiellt; dessa människor som älskar att sprida skräck, skuld och skam. På de mest utstuderade och småaktiga sätt.

Jag vet redan hur kommentarerna här nedanför kommer se ut… vänta bara… jag kan sätta en miljon på att de återigen kommer visa prov på sin oförmåga att se skillnad på mord och abort, samt zygot o barn.

Men vem kan bry sej om fakta, när man kan köra skräckpropaganda?

Ja Till Livet är en organisation som skapades av omvittnat skogstokiga medlemmar i sekten Livets Ord; the mother of all hjärntvättning.

På deras hemsida kan man ex läsa att aborterna senaste åren har orsakat Sverige 15 600 miljarder i ekonomiskt bortfall pga av aborter. Detta trots att Sveriges BNP ‘bara’ är ca 3 500 miljarder. Och jorden är 3000 år gamla. Och 4 stamceller som är 6 timmar gamla är i princip en vuxen människa. Siffror är inte så noga. Prisa Herren. Och döda både läkaren o kvinnan som gör abort.

Alla som hängt med här ett tag vet att jag alltid sätter kidsen först, och försvarar deras rätt att vara både barn och människor. Alltid. Mitt fokus är tolerans och kärlek. Alltid. På barn alltså. Inte blastulor.

När så valet står mellan en handfull delade celler som inte skulle överleva 10 sekunder utan en petridisk och en vuxen kvinna som hamnat i en situation hon anser är ohållbar… då är jag bannemej ja till livet!

När ni talar om hur abort är lika oacceptabelt till och med om det är incest och våldtäkt, då är jag Nej-till-Ja-till-livet.

Sen fattar väl jag också att abort är den sämsta formen av preventivmedel – och vet ni vad; Det fattar varenda person gjort en abort!

Att ni ens bevärdigar er med att säga att någon skippar kondom eller preventivmedel för att det är så mycket enklare att glida in o få en abort nästa vecka vittnar om er totala insikt i det mänskliga psyket, och undangräver ert existensberättigande. Sorry.

Jag föreslår att ni bygger er en ark och seglar iväg (akta er för kanten på jorden bara), så vi andra kan säga Ja till Livet. På riktigt. Och säger Ja till kvinnas möjlighet att fatta sina beslut själva, utan att ni kommer dragandes med era mordhot, bränner ner abortkliniker eller hänger ut personerna i media. Allt tricks som ni gjort er kända för att använda. Capish?

pro-life

 

Omskärelse

Den mest vidriga form av kontroll är att under tortyrliknande former stympa kvinnans underliv. Inte bara traumatisera henne, utan också frånta henne möjligheten att ha ett funktionellt liv. Och framför allt frånta henne rätten till njutning, genom att fysiskt förhindra kvinnans sexualitet.

På så sätt antas hon vara trogen sin man. Har mannen så fiffigt tänkt ut.

Könsstympning utförs oftast på flickor mellan fyra och 14 år, men även spädbarn stympas. Ibland utförs det på kvinnor som precis ska gifta sig, på kvinnor som är gravida med sitt första barn eller som precis har fött sitt första barn. Ingreppet görs oftast utan bedövning av barnmorskor eller barberare, som använder saxar, rakblad eller krossat glas.

Traditionen att könsstympa flickor har troligen existerat i tre tusen år, och det absurda är att både män och kvinnor är med och upprätthåller traditionen att göra flickorna ”rena och vackra” och att omvandla flickan till “en riktig kvinna”.

Sedvänjan förekommer bland katoliker, protestanter, kopter, falasher, muslimer och animister, och är djupt rotad i både tradition och tro.

Det är svårt att hitta tillräckligt starka ord för att beskriva hur fruktansvärt det är, samtidigt som man måste ha föreståelse för att den person som är uppvuxen i en stenhårt kontrollerad kultur ibland kanske inte ens ser att det finns ett alternativ.

Det behövs först o främst lagstiftning. I samtliga av dessa länder från Indonesien i öst till Peru i väst där det förekommer. Därefter behövs utbildning o upplysning.

Och detta är ett av våra viktigaste krav när vi delar ut vårt bistånd och i våra diplomatiska kontakter med dessa länder. Sverige kan inte ligga flat, utan måste driva frågan långt mycket hårdare än i dag.

För varje dag vi väntar med detta förstörs livet för flickor och unga kvinnor.

könsstympning

 

När jag gav ut min skiva Castrato Arias, uncut edition, var detta en av de frågor jag lyfte, och det är som vanligt relativt få män som engagerar sej. För det handlar ju inte om dem. Jag vet att jag låter hård o cynisk, men tills jag ser motsatsen är det min beklagliga övertygelse.

Igår hörde vi om Jihadistgruppen Isis som skulle ha lagt en fatwa på att 4 miljoner kvinnor i Irakiska Mosul skulle stympas. De har idag tillbakavisat uppgiften. Men bara det faktum att vi under ett dygn (och möjligen fortfarande) svävar i ovisshet, och faktiskt trodde att det kunde ske, eftersom det skett så många gånger förr, gör frågan skrämmande aktuell.

I synnerhet för de ca 130 miljoner kvinnor som lever stympade idag.

Postludium

Uppenbarligen är själva könet det som mannen genom historien känner sej mest hotad av, eller som han har lättast att förstöra. Han har ju inte ett likadant, och slipper därför identifiera sej med kvinnans lidande?

ortodoxa-judar

 

Toplessbadandet är naturligtvis ett fjärilsvingslag  jämfört med könsstympningens våldsamma orkan, men det är båda symptom på en och samma sak; en värld där kvinnan är ifråntagen rätten till sin egen kropp. Och alla möjligheterna att lyfta frågan måste beaktas.

Jag är så otroligt trött på snobbismen att den ena frågan inte kan lyftas för att den inte är lika illa som en del andra frågor.

Låt oss ta alla initiativ att bryta den rådande könsmaktsordningen på allvar, vare sig det är att sola topless för den som vill det, bli volontär i Somalia för den som vill det. Och allt däremellan. Alla kan inte göra allt. Men alla kan göra något. Och det är där vi behöver göra något. Nu. Alla.

#Selfie

Jag gillar Friends skitmycket och jag hade flera möten med dem i höstas. Om jag hade vunnit Körslaget hade jag nämligen gett min halva miljon till dem.

Men när några jeppar på Friends lanserar #Unselfie visar de inte bara att de har ca noll koll på hur sociala medier fungerar. De verkar inte ens fatta hur mobbing funkar…

De vill alltså att vi under en vecka ska byta ut våra ansikten i sociala medier mot en anonym svart bild. Huvudlös idé om en huvudlös verklighet.

Kränkningar är kräkningar vart de än sker, på nätet eller afk (away from keyboard). En kid som blir kränkt på nätet blir det afk också. Det är ingen skillnad. Det är samma verklighet.

Om de då ska Unselfia sej själva på nätet, vad ska de göra afk? Gömma sej bakom en bok. Gå omvägar.

Hej hela min uppväxt. Det var nämligen exakt det jag gjorde. Gömde mej bakom böcker och gick omvägar för att inte synas

För om inte mobbarna såg mej så kunde de inte göra mej något.

Men när jag gjorde mej själv osynlig och så slutade inte mobbingen. Det enda som hände var att jag gjorde mej osynlig. Att jag gav mobbarna makten för hur jag skulle se ut. Eller om jag skulle finnas.

Friends påpekar, mycket riktigt, att många blir mobbade för hur de ser ut.

Därför måste vi hylla mångfalden och hylla hur vi ser ut. Hylla att vi finns.

Inte gömma det. Inte gömma oss.

Visa oss själva. Visa andra att vi inte är ensamma. Och ha möjligheten att se att mångfalden är vacker, genom att se att vi alla ser olika ut.

Tjock, finnig, rosahårig och overaccessorized. Det var jag.

rickard-10-år

 

Och oändligt vacker. Det är min insida som strålar igenom; samma insida som Friends vill sätta fokus på genom att gömma oss.

Mina kloka föräldrar skulle aldrig drömma om att gömma undan mej. Om att göra mej till en #unselfie.

Tvärtom. De hyllade mej olikhet.

Och när jag mobbades fick jag inte en enda gång höra att jag skulle diminuera mitt uttryck. Tvärtom. Mamma hjälpte mej att hennafärga mitt hår ännu rödare. Och även om jag misstänker att hon inte var det största fanet av säkerhetsnålar i ögonbrynen i högstadiet, så sa bad hon mej aldrig sluta. Aldrig.

Hon bad mej aldrig göra en unselfie. Tvärtom. Hon köpte kajal till mej och tog mej till en teaterskola, ställde mej på en scen och sa åt mej att synas mer!

rickard-3-år

 

Jag håller med om att insidan räknas. Men att inte hylla det faktum att vi är vackra hur vi än ser ut, är som att be oss lägga ner twitterkontot och gå ut o leka med kottar.

Problemet är aldrig den som mobbas. Aldrig.

Därför ska den inte osynliggöras.

Problemet är alltid den som mobbar. Alltid.

Och den ska inte heller osynliggöras, för det gör sannolikt att den kommer mobbas ännu mer.

Vi behöver se kidsen. Alla kids. Och vi behöver se dem mer. Vi behöver fler #selfies.