Sjunger för frihet

Dela med dina vänner










Submit

Yttrandefriheten och tryckfriheten är det dyrbaraste vi har. Slutar vi slåss för dem, dör civilisationen.

Jag läser Torgny Segerstedts ord om och om igen, och mina tankar går till de som just offrats för att vi ska få behålla en levande civlisation.

Och tårarna rinner.

Att fritt få yttra sej kanske inte låter så märkvärdigt. Förrän jag betänker alternativet…

Att döda oliktänkande är en av de omänskligaste företeelser mänskligheten hängett sej åt. Och den är ungefär lika gammal som tänktandet självt.

Men dödandet är bara en lösning hos den som saknar allt det som är vackert i människan. Hos den som saknar empati; möjligheten att se att en annan människas värld är en annan värld. Och förmågan att förstå att jag inte har vare sig rätt, eller möjlighet, att med våld applicera min världsbild på henne.

Jag kan inspirera, locka och älska andra till att anamma min världsbild.

Men jag kan inte döda.

Det går fanimej inte. Och det är här nånstans jag börjar bli så förtvivlad.

10393917_10155657338212355_749550352725467737_n

 

När någon åkallar Gud och dödar den som ritar Gud, undrar jag vem som provocerar Gud mest. Och jag undrar om det nånsin kommer få ett slut?

Målet var inte tecknarna. Målet var vår kreativiteten, mångfalden och friheten. En attack mot allt jag håller högt. Och det är därför jag ser mej själv reagera starkare än jag själv trodde att jag skulle göra.

Med Gudar och Gudinnor som förkläden har människor offrats i årtusende efter årtusende. Hon måste gråta i sin himmel när mångfalt fler livslågor slocknat i hennes namn, än i Satans. Helt enkelt för att människan beter sej åt helvete till. Inte åt himlen till.

charlie

Det saknar också historisk paritet. Den hatade kristna inkvisionen för 800 år sedan är fruktstund i sockiplast jämför med dagens religiösa terrorism. Det liknar mer de mörkaste stunderna i den politiska extremismens historia.

Och fortfarande dödas tusen och åter tusentals människor dagligen, utan att någon höjer på ögonbrynen. Men den cyniska beräkningen i gårdagens attentat, gör att det plötsligt berör människor på ett helt nytt sätt.

För det är inte bara en personlig tragedi för de anhöriga, det är också en attack på varje människa i världen som verkar för ett öppnare samhälle.

sooreh-hera

Agerandet är också en attack mot islam. För terroristerna må ha varit islamister, men de har inget med den gemene muslimen att göra. Och dådet spelar världens rasism i händerna. Religiös extremism, och politisk; dessa två våldsamma sidor av samma mynt.

Terroristerna är också så obeskrivligt dumma i huvudet att de kanske trodde att de skulle bli av med teckningarna de retar sej så på. Något som är ungefär lika effektivt som när nazismen försökte sej på Entartete Kunst. En slutsats som min odiskade tallrik med havregrynsgröt kunde räknat ut.

Pressens frihet är alltid en nagel i ögat på dem, som önska att efter gottfinnande handskas med folkens öden.

Orden yttrades av Torgny Segerstedt på 30-talet, men har aldrig varit mer aktuella.

frihetspriset

I höstas fick jag hans frihetspris, och med det i hand ser jag det som min uppgift att föra denna kamp för yttrandefrihet vidare.

För inget bannér är vackrare att vandra under än frihetens.
Inget vapen är så starkt som pennan.
Och mitt sätt att tala är att sjunga.

Detta är min tysta minut. Idag sjunger jag för de som tvingats offra sitt liv till, för jag ska kunna uttrycka mitt. Må de mötas i en himmel fylld av kärlek och mångfald…

När jag gjorde videon för drygt två år sedan valde vi att inte ta med muhammedteckningarna bland den förbjudna konsten, för vi var helt enkelt för rädda.

Men eftersom bilderna hänger kvar i en hemlig tågviadukt funderar jag på att gå dit o göra en lite update. För jag är inte rädd längre. Jag kan inte tillåta mej att vara det.

Share on Pinterest
Dela med dina vänner










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *