Mello!!!

Dela med dina vänner










Submit

Äntligen. Äntligen. Äntligen.

Jag har väntat sedan den 26e februari 1983. Nu blir det mello!

Då vann Carola Melodifestivalen. Hon hade en kanariegul byxdress och stod på Palladiums scen i Malmö. Jag satt, 8 år gammal, hemma hos mamma o pappa i Halmstad i min vinröda plysh-onepiece och visste inte riktigt vad det var jag tittade på. Men jag visste att jag en dag ville vara en del av det.

Nu, 31 år, 8 månader och 28 dagar landar jag mitt i detta underbara kaos som är Mello. Och jag tänker inte vara det minsta pretto eller snobbig för denna underhållningstävling. Tvärtom. Jag är oerhört ödmjuk inför uppgiften, och jag kommer ha som största mål att både känna, och sprida, så mycket glädje jag överhuvudtaget kan.

Carola

Jag minns fortfarande första gången jag o Carola sågs. Då. 1983.  Eller sågs och sågs. Jag såg henne. Hon har dock erkänt att hon inte riktigt minns det. Alls. Eh.

carola-rickard-1983

 

På senare år har vi dock haft mer ömsesidig interaktion, och som liveartist är det få som slår henne. Eller som bögarnas vän, vilket vi ju fått bevisat senaste dagarna. Varför skulle hon annars välja att söka upp och jobba med en ärkehomo som mej… 😉

Vid ett gig vi hade beskrev hon sig själv som en vild tiger som rasade in på scen när hon sjöng Stormvind i Rom 1991. Den musikaliska tigern är min inspiration under hela denna Melloresa.

carola-rickard-efter-konsert

 

Samma år som Carola gjorde Euorovision första gången fördjupades min förälskelse till TVfenomenet när jag såg Bobby McVey i det engelska bidraget sittdansa i mjukisbrallor.

Hans nytvättade hår, aerobicsrörelser och löfte om att han aldrig kommer ge upp gav en liten prepubertal pojke som mej många våta drömmar… ett förspel till Herreys året efter, som heter duga.

För mej handlar det inte bara om våta drömar, utan också om att på ett värdigt sätt föra vidare en stolt tradition, där några av våra största operasångare har visat vägen; bl.a. Ingvar Wixell (65), Elisabeth Berg(89), Loa Falkman (90) och såklart min älskade Malena Ernman (09).

Elize

Det känns skönt att göra sin första Mello tillsammans med någon som jag tycker så mycket om, som sjunger grymt och som jag har så roligt med; Elize Ryd.

Första gången jag och Elize träffades var när vi spelade in Så ska det låta förra året. Fast vi var inte i samma lag… Hon var i det vinnande laget… Hmfr.

Men ändå fann vi varandra där vid varsin flygel, och jag dog lite när hon sjöng, för hon sjunger så satans bra. Jag visste att hon var bra efter de skivor jag hört – men att gå därifrån till att vara lika bra live, det är få artister förunnat. Så vår duett i Mello vet jag kommer bli en vokal fest.

 

När vi sedan stämde vi träff i Visby under Almedalsveckan innan motdemonstrationen för Svenskarnas Parti, som jag sjöng på, förstod jag att här är en människa som också har hjärtat på rätta stället!

Och det kommer också genomsyra texten i vår låt. Jag hoppas den kommer ingjuta samma hopp och vilja i de som lyssnar som den gör hos mej som har förmånen att sjunga den.

Förlåt

Jag måste också be lite om förlåtelse här, för det har varit en hel del lögner senaste tiden. Jag tror jag har ljugit fler gånger senaste veckorna än vad jag gjort i hela mitt liv fram till november… allt sedan schlagerprofeterna Ek och Truls började sprida sina känningar i Aftonbladet.

Ah. Hur kunde ni veta det…? Jag visste det knappt själv vid det laget, och hade bara under Lystritate-hot berättat för maken. Än mindre för någon annan levande själ. Ens mina Gerbiler Adam och Steve. Vilken pakt med vilken djävul har Ek och Truls? (och kan ni förmedla kontakten…?)

Men på riktigt. Nästa gång vi ses kommer jag inte tveka att ta till allt vad min rollspelande make lärt mej om medeltida tortyrinstrument för att få reda på sanningen.

Och Förlåt först o främst alla vänner. Nä. Det var inte sant när jag sa att det inte var sant som stod i tidningarna. Det var nämligen sant. Och förlåt kollegor. Och familj. Och operachefen. Och stammisfiket. Förlåt.

Och förlåt Per på HP och Kajsa på P4 och en massa andra för att jag inte ens svarade på era mejl och SMS. Och förlåt Ulf på Sydsvenskan för att jag blåljög dej rakt upp i ansiktet. Jag var tvungen.

Vad händer nu?

Det värsta so far har varit att jag har behövt göra alla förberedelser utan att kunna förklara vad jag håller på med, och samtidigt jobba på precis som vanligt med konserter, föreställningar, TVinspelningar o allt annat såntdär som är ens vardag.

För nån vecka sedan smög jag o Elize till SVT o började fantisera om vilket nummer vi vill ha – för detta är i sanning en drömfabrik där det mesta är möjligt. Vi bestämde att vi inte skulle ha en stor glasbox som vi slog sönder i slutet av numret, så mycket kan jag avslöja.

rickard-elize

 

I helgen har jag spelat in ett program som sänds i vår, Dr Zjivago på Malmö Opera och Julkonsert i Landskrona igår. I natt åkte jag upp till Sthlm o träffade en stylist på hotellet, under månens sken för att diskutera skor och tingel tangel. Efter nån timmes sömn ringde klockan igen, långt innan solen gick upp o iväg till TVsminket.

Men jag är inte trött. Inte det minsta. Jag är överlycklig. Och stolt. Och oerhört ödmjuk inför uppgiften att vara en del av Sveriges största underhållningsprogram.

Jag lovar att jag ska sprida så mycket kärlek, god sång och regnbågsglans jag överhuvudtaget kan. Och som Public Service tillåter. Jag lovar att hålla er uppdaterade på Insta o Twitter hela dagen…

tisha-insta

 

Och självklart kommer jag att inte avkräva programledaren ett enda stalltips i de 20 föreställningar vi har kvar tillsammans innan det är dags. Inte ett enda. Not.

rickard-sanna

 

Share on Pinterest
Dela med dina vänner










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *