Jag är frisk nu

Dela med dina vänner










Submit

Jag är frisk nu. Jag har varit frisk i exakt 35 år. På dagen.

Men jag föddes sjuk. Mycket sjuk. Jag föddes nämligen homosexuell, och fram till 19 oktober 1979 så var det en sjukdom i Sverige att vara gay. Det kallades mental rubbning.

När Prides förgångare, Frigörelseveckan, kom 1979 var det några inom RFSL som ockuperade socialstyrelsen för att förändra reglerna.

Många försökte sjukskriva sej, både för att vara med under demonstationen, men också för att markera det absurda i lagstiftningen. Och det var faktiskt en person i Småland som fick ersättning för att hen var homosexuell.

Mitt under pågående Frigörelsevecka, onsdagen den 29 augusti, samlades demonstranterna och gick in i trapphuset på Socialstyrelsen, några i taget för att inte väcka någon uppståndelse. När alla samlats, drygt 30 personer, vecklade man ut en banderoll och skanderade:

”Vi är arga inte snälla, vi är homosexuella,
nu ska sjukdomsstämpeln bort, annars blir processen kort”.

rfsl

 

Polisen kom, men valde att inte ingripa då det inte var något våld, bara bögar o flator som sjöng i en trappa…

Den nya generaldirektören Barbro Westerholm kom ut och satte sig i trappan och lyssnade.

Hon var helt klar över vad som behövde göras och var villig att hjälpa till, och trots att hon mötte motstånd inom Socialstyrelsen kunde hon ganska snart få en förändring till stånd.

Den 19 oktober 1979 förändrades Socialstyrelsens diagnosregister.

Och jag blev frisk.

Och den småländska homon fick pallra sej tillbaka till jobbet.

image

 

Men det tar längre tid att förändra en attityd än en lagstiftning, och många anser fortfarande att det är mer sjukt att älska än att hata. Och när vi går utanför vårt lands gränser så är det fortfarande hur många länder som helst som förbjuder homosexualitet, och i många av dem är straffen hårda.

Där predikar religionen och kulturen fortfarande att om en vuxen människa som ömsesidigt älskar en annan vuxen människa, då ska de dödas.

Med tanke på det är det en välsignelse att bo i Sverige.

Den onaturliga besattheten av Cher, den oomkullrunkeliga önskan att ens liv vore en musikal samt beteendet hos vuxna karlar på en hemmafest när Kikki Danielsson spelas, kan möjligen ses som någon form av mental rubbning. Men det är ingenting vi ska sjukskrivas för.

Eller dödas för.

Och jag kan inte tänka mej ett värre straff för en ung person än att inte våga älska. Inte våga bli förälskad för att religion, heder, politik eller en allmänsunkig fördomskultur förbjuder det.

iran-gay

 

Här har två unga förälskade fått sitt straff i Iran. Vi måste omedelbart greppa möjligheten att hjälpa dem genom att öppna våra gränser för kärleken, och låta den bli fri. Och sen i starkast möjliga ordalag fördöma handlingarna på högsta möjliga diplomatiska nivå.

Homosexuella skickas systematiskt tillbaka till länder där de går detta öde till mötes. Innan valet lovade vår nya regering att detta skulle förändras, och jag vet att det bara gått nån vecka. Men för en person som stirrar tortyr och död i vitögat, är varje dag ett liv.

Nu gör vi skillnad

Vi har alla en möjlighet att vara en förändring i världen. Vi som lever i trygghet har alla en skyldighet att släppa kärleken fri; att bemöta fördomarna och hatet varhelst vi möter det; både vid och borta från tangentbordet. Alltid.

Och vissa har ännu större ansvar än så.

Fundamentalistiska Syngogor, moskéer och frikyrkor behöver omedelbart gå i stora delar av Svenska Kyrkans fotsteg och börja hylla kärleken, istället för att vara så sjukt fixerade vid vad folk har mellan benen. Ni har ansvar för människors andliga utveckling. Ta det ansvaret och ge kärlekens råd. Eller sluta ge andliga råd. Då är det hatets råd.

Extremistiska partier och räddhågsna politiker behöver omedelbart inspireras av de tunga politiker som på ett kompromisslöst sätt de senaste åren visat vart kärlekens väg går; alla politiker behöver inkludera tolerans och kärlek i sina respektive områden. Annars kan ni va så snälla att avgå.

Kändisar och känn-igendisar måste omedelbart acceptera att de är förebilder, och våga stå upp för kärlek. Tala om det. Agera i dess namn. De har ojämförbara möjligheter att tala från er plattform. Gör det. Eller sluta kränga er merch.

Och troll, haters, homofober, religiösa idioter, mobbare och politiska as behöver måste omedelbart käften. Ert hat är inte välkommet.

Ni är.

Men först när ni är beredda att komma i kärlek.

regnbågskrigare-11

 

Jag är strax på väg för konsert tillsammans med Lill Lindfors, och när jag sjunger Habaneran kommer det bli ett 35år-som-frisk-firande som heter duga! För som Carmen säger:

Kärlek låter sig aldrig tvinga,
som himlens fågel är den fri.

Låt det inte ta 35 år till, innan det är självklart att känna förälskelsens fjärilar i magen. Låt oss alltid uppmuntra och vårda kärleken, varhelst vi ser den gro. Först då kan världen blomma.

Inlägget är hämtat från min gamla blogg. Innan flytten hade det 8,2 likes på Facebook

Share on Pinterest
Dela med dina vänner










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *