Icke-våld. Alltid.

Dela med dina vänner










Submit

Jag är nästan aldrig är rädd på demonstrationer. Men idag var jag det.

Jag har demonstrerat mot det vidriga Svenskarnas Parti oSverigedemokraterna fler gånger än jag kan räkna. Och jag har varit på, o jobbat för, det mesta som #KämpaMalmö o Skåne Mot Rasism oMusiker Mot Rasism gör.

Det finns få frågor som jag brinner starkare för.

demo-visby

 

Jag är livrädd för Mengeleinspirerade, neonazistisk och främlingsfientlig ideologi.

Men jag är också rädd för flaskor som far genom luften. Och jag är rädd för stasade poliser.

Jag tar ett djupt andetag o tänker på hur vi sprider mest kärlek i världen, och når den stabilaste och mest långvariga förändringen; Genom att tänka som Gandhi, King och Mandela gjorde efter att de känt på motsatsen – eller genom att puckla på varandra.

För dessa två ideologier är inte förenliga. Vi behöver välja en. Och jag har valt för länge sen.

gandhi

 

Nazistinfluerade och främlingsfientliga partier måste bemötas. Alltid. De är inte välkomna på våra gator. De är inte välkomna någonstans i min värld, för de står för den värsta form av våld.

Så jag förstår ilskan o frustrationen hos de som demonstrerar. Jag är med er. Och jag är där och demonstrerar sida vid sida med er.

Men jag tar inte till våld mot någon person. Faktiskt inte ens nassarna som försöker fiska rasiströster i valet om nån vecka.

Jag hade mer än gärna sett att Svenskarnas Parti inte fått demonstrationstillstånd. Jag hade gärna sett dem tystade för all framtid.

Men det är beslut som måste tas på en helt annan nivå, och inget som personerna som arbetar som poliser på plats kan hållas personligt ansvariga för.

Stämningen

I en extremsituation, som den på Limhamn idag, så händer allting så oerhört fort, att bara den som varit där kan förstå hur galet det är…

Det slängs bomber, sprängs fyrverkerier o ryker från bengaliska eldar. Det är ett oväsen utan dess like. Några spottar på polisen. Mängder av människor är maskerade (vilket vi demokratiskt har beslutat är olagligt under dagens omständigheter) och många väljer att inte respektera våra gemensamt beslutade ordningslagar, och drar sej inte för att slå på vare sig bilar, poliser eller hästar.

Och flera poliser är säkert inställda på att bråka. De blir förbannade, adrenalinet rinner till o de tar i långt mer än de har befogenhet att göra när de vrider om motståndets arm med lite för starka nypor. Och de kanske också är rädda, eller vill skydda sina kamrater o kollegor. Alla vi som är där är människor.

Och då blir det dessvärre som det blev idag. Det blir våldsamt. För våldsamt Från alla håll. Och jag blir förtvivlad, för fokus hamnar helt fel – det är kontraproduktivt, i relation till våra gemensamma mål: en värld av tolerans och mångfald.

Det finns flera vägar dit, och jag väljer att inte ta den våldsamma vägen. Jag försöker alltid välja lite mer Satyagraha och lite mindre ilska. När jag orkar, vill säga. För jag medger att det ofta kräver lite mer styrka.

Limhamn

 

Let’s quit the blame-game, för det är aldrig ens fel att två bråkar. Hej, hela mänsklighetens historia.

Uppmuntra till ansvarstagande för vårt eget agerande idag, och låt oss sedan inspireras till ickevålds-revolutioner och passivt motstånd, istället för att giljotinera varandra. Vi kan väl iallfall överväga det?

Det som gjorde mej mest rörd vid demon var när en handfull präster från Svenska Kyrkan (som regnbågsflaggade dagen till ära) väldigt lugnt gick genom folkmassan och sjöng en psalm – försökte lugna de upprörda känslorna med musik. Få hörde dem. Men de berörde mej.

Det fick mej att tänka på Karmelitsystrarnas väg mot chavotten i Franska Revolutionen; fundera på vilket det bästa sättet att förändra världen egentligen är…

Polisen

Ni som hängt med ett tag vet hur extremt kritisk jag har varit mot polisen i vissa frågor. De har en brokig historia av både HBTfobi o rasism. Senast vid incidenten i Marks kommun för nån vecka sedan.

Men vi som är på en sån här demonstration är inga viljelösa offer. Vi är starka och har en enorm drivkraft, så använd det med en smula självbevarelsedrift och målfokusering; Låt skanderingarna vara mot det hemska Svenskarnas Parti, och inte ramsor som kallar personer som arbetar som poliser för nazisvin.

Och märker jag att någon som står bredvid mej är våldsam, så tar jag några steg bort, för annars kan man mycket väl hamna mellan den konfrontation mellan polis o demonstranter som oundvikligen kommer.

Banka inte på hästarna för att ni hatar Svenskarnas Parti. Slit gärna ner Svenskarnas Partis äckliga propaganda. Men sök inte personvåld.

Välj ert motstånd. Välj era fighter. Och fokusera på det långsiktiga målet; en mer kärleksfull värld.

Jag vill alltid välja ickevåld.

Andra väljer andra sätt, och jag accepterar att ni har en annan övertygelse, och försöker bemöta den i inlägg som detta. Och bemöt gärna mej på lämpligt sätt.

Men så länge vårt mål är detsamma skulle jag uppskatta om ni inte pissade på mitt val, utan att ens ta reda på vad jag står för… annars kommer vi aldrig rå på ondskan…

I Satyagraha ingår även att alltid tala sanning. Vi kan berätta vår subjektiva upplevelse, men inte hävda att den är något annat än just det – för uppenbarligen är sanningarna många om vad som hände idag.

(De sista buden i Satyagraha som handlar om kyskhet lovar jag att aldrig avkräva er 😉

Twitter

Men när jag skriver om detta på twitter får jag lite ont i magen, för den ilska jag möter då är enorm. Och jag orkar inte med denna iver och längtan efter konfrontation…

Ni kan sluta kalla mej för ”jävla äckel”, ”förbannade borgarsvin” och ”helvetes jävla lögnare” efter min sång på demon. Jag upplever nämligen att inget av detta stämmer.

Det enda jag gör är att beskriva min upplevelse, och hur jag tror att vi når en lite mer kärleksfull värld…

Och ni kan sluta hota med att skicka folk som ska ”slå lite empati i skallen på mej” samt att avkräva mej ett ”tack till de som stod längst fram o tog skotten för mej”. Av tre anledningar:

1. Jag tror inte vi kan slå in empati i någon. Empati kan bara kramas in.

2. Jag skulle aldrig drömma om att be någon stå där framme o ta emot skott för mej.

3. Jag stod själv där framme. Allra längst fram. Med min stora regnbågsflagga, o sjöng för allt jag var värd. Sjöng med precis samma övertygelse som jag gjorde några timmar tidigare då jag sjöng för ett fullstatt operahus (med min Tolerans-tröja på mej. Ingen ska kunna tvivla på mina intentioner).

Förändra världen

Vill vi förändra världen låt oss inspireras av de största fredsförespråkarna, och följa i deras fotspår genom att själva bli fredsaktivister.

Och vill vi förändra hur lagarna ser ut i Sverige idag kan det bara ske politiskt genom vår representativa demokrati.

Demokrati kanske inte alltid lyckas, och jag håller definitivt inte med om allt vi beslutat. Men jag kan inte kommapå nåt bättre sätt att styra landet än demokrati, och därför måste vi värna den!

Jag kommer fortsätta slå ner alla skitåsikter som kommer från dessa extrema rasistpartier som Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti. Men jag kommer inte slå ner dem fysiskt.

För jag tror på en värld av kärlek och ickevåld, och för att få den måste jag börja skapa den själv. Här och nu.

einstein

 

Inlägget är hämtat från in gamla blogg. Innan flytten hade det ca 6,4k likes på Facebook
Share on Pinterest
Dela med dina vänner










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *